Ett litet under

"Tioårige August Pullman vet mycket väl att folk stirrar på honom. Trots att han gömmer sig bakom sin långa lugg och envist ser ned i marken känner han deras blickar och hör deras fniss och viskningar. 

 Ingen trodde att August, eller Auggie som han kallas, skulle överleva sin födsel, men det gjorde han. Hans ansikte var dock helt deformerat och han har genomgått oräkneliga operationer. Det enda han önskar är att få vara som alla andra barn, men det är inte så lätt, när man inte ser ut som någon annan."

Med en sådan beskrivning förväntar man sig en tårdrypande och sentimental historia, inte sant?

Och visst finner jag lite fukt i ögonvrån vid några tillfällen, men det är mestadels glädjetårar.

Undret är, trots huvudpersonens gripande öde, mycket mer av en "feel-good"-roman än vad det är en "tearjerker" (säg till om mina anglicismer börjar gå er på nerverna).

Berättarrösten hoppar mellan boken olika huvudpersoner (Auggie själv, hans syster Via, bästa polaren Jack mfl.), en teknik vi sett nyligen i både tex. Tsiolkas Örfilen och Jordans Mississippi.

Det fungerar väldigt väl här. De olika karaktärernas synvinklar fördjupar och utvecklar historien långt mer än vad en ensam röst hade åstadkommit.

Jag tror, och hoppas, att det här kommer bli en av årets stora snackisar. Passar lika bra till 14-åringen som vill läsa något lite mer utmanande som den gör till bokslukande och läsvana svärmor (och hennes läsecirkel "Bladvändarna").

En upplyftande, rolig och vacker historia. En bok för alla liksom! Rekommenderas varmt. Kommer på svenska i början av mars.

Johan Zillén

Bokia Killbergs Center Syd

Bokhandlarna svarar: Odettes BOKREA-tios!

Bokrea-tider, vilket betyder dags att bunkra barnböcker till årets födelsedagar, barnkalas, regniga dagar och semesterresor. Eller varför inte vara ute riktigt tidigt i år och köpa julklapparna redan nu…

0-3 år:  
Viggos bok – Birgitta Westin. En samlingsvolym med fyra enkla vardagsnära berättelser barnen lätt känner igen.

Hunden Rund tvärtom – Annika Henning. Hunden Rund klättrar upp och trillar ner. Är ledsen men blir glad. Enkla motsatser illustrerade med roliga bilder.

3-6 år:
Petras prick – Maria Nilsson Thore. En av Petras prickar vill ge sig av på äventyr, tänk om den aldrig kommer tillbaka…

Ingen rövare finns i skogen – Astrid Lindgren. En av mina favoriter när jag var liten, kunde lyssna på den hur många gånger som helst!

6-9 år:
Badhuskrisen – Ann Håkans. Juni tror alltid att det värsta ska hända. Det gör det ju också ibland… Fast oftast inte!

Konstiga djur – Lotta Olsson. Vilket är egentligen det konstigaste djuret undrar jättemyrsloken. En tävling anordnas för att reda ut frågan en gång för alla. Utmärkt högläsningsbok, kul även för den vuxne!

9-12 år: 
Alice i underlandet – Lewis Carroll. Klassikern i en underbart illustrerad utgåva. Nästan ett måste i bokhyllan!

Tvillingarna Thornthwaites testamente – Gareth P. Jones. Rolig, spännande och galen historia för slukaråldern.

Faktabökcker: 
Lysande rymdboken – Nicholas Harris. En lysande (!) bok för alla vetgiriga barn.

Upptäck alla länder på vår jord. En bok för alla som inte vet hur Kosovos flagga ser ut eller var Naypyidaw är huvudstad… (Jag borde definitivt köpa den!).

Odette Gross
Bokia Killbergs Helsingborg

Bokhandlarna svarar: Susannas bästa BOKREA-tips!

Det drar sig mot Bokrea, och självklart ska vi tipsa om våra favoriter! Varje dag fram till reastarten presenterar en av våra bokhandlare sina bästa tips (klicka här för Veronicas, Johans och Evas inlägg). Idag har turen kommit till Susanna.

Lägger tyngdpunkten på romanerna, för där finns verkligen några pärlor: Till exempel Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen, som jag nyss läst. Och de tre första böckerna i Knausgårds lysande Min Kamp-svit (mer om Knausgård här, och här, och här). De får bara inte missas! Ett annat måste är Tom Rachmans suveräna De imperfekta (så här tyckte jag om den) om en internationell tidningsredaktion på dekis och Tomas Bannerheds Augustvinnare Korparna (här kan ni läsa vad jag tyckte om den).

På deckarsidan tycker jag att man ska passa på att lägga vantarna på Belinda Bauers Mörk jord (fortfarande hennes bästa, men även Skuggsida är väl värd sin 79 kronor på rean). Och nu när vi vet att Harry Hole-serien fortsätter vågar jag också rekommendera Jo Nesbøs Gengångare. En riktig rysare med en Hole i god (nåja, kanske inte så god) form.

I min privata reakorg lägger jag Gun-Britt Sundströms Maken och Joseph Hellers Moment 22 som jag skam till sägandes aldrig läst. Bildningstema för mig denna rea alltså.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Bokhandlarna svarar: Evas bästa BOKREA-tips!

Det drar sig mot Bokrea, och självklart ska vi tipsa om våra favoriter! Varje dag fram till reastarten presenterar en av våra bokhandlare sina bästa tips (klicka här för Veronicas och Johans inlägg). Idag har turen kommit till Eva.

Mina godbitar på rean: Även om jag samlar på mig böcker hela året, lär det bli en del extra under bokrean. Böcker som jag missat, som jag vill ha i hyllan, snygga böcker att bläddra i, och inte minst, klassiker som kan vara svåra att hitta annars.

Så jag går loss på de prisdumpade klassikerna som ska läsas om, förr eller senare: Joseph Hellers Moment 22, Marguerite Duras Älskaren, underbara Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Och inte minst Brott och straff av Dostojevskij och Camus Främlingen, som både gjorde starka intryck när jag läste dem som ung. Undrar vad som händer när jag läser om dem nu, trettio år senare?

Bland de nyare romanerna fyndar jag Knausgårds tre första delar av Min kamp, Stefan Einhorns gripande Änglarnas svar, Susan Abulhawas Morgon i Jenin, som ger levande insikt i den palestinska frågan.

G W Perssons självbiografiska Gustavs grabb ska jag ge bort. Jag slår till på ett par nobelpristagare också: Keltens dröm av Mario Vargas Llosa och Tomas Tranströmers Dikter och prosa.

Litet lättsammare läsning också: Berglin den trettonde och Mikael Bergstrands Dehlis vackraste händer, en god efterföljare till hundraåringen.

Kokböcker får man aldrig nog av. Och i år satsar jag på efterrätter: Anna och Fanny Bergenströms jättefina Sött, sweet, dulce (deras recept kan man alltid lita på!) och boken om glass. Det får nog bli en glassmaskin så småningom... Det är ju så himla inspirerande med bokrea!

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Bokhandlarna svarar: Johans bästa BOKREA-tips!

Det drar sig mot Bokrea, och självklart ska vi tipsa om våra favoriter! Varje dag fram till reastarten presenterar en av våra bokhandlare sina bästa tips (klicka här för Veronicas inlägg). Idag har turen kommit till Johan.

Arghh!! Som vanligt är det för mycket!! Jag vet inte var jag ska börja. Får försöka begränsa mig. Bara de allra bästa…

Romaner
Bengt Ohlssons Rekviem för John Cummings. Gripande och intimt om en rockstjärnas sista år. Inte bara för gråskäggiga gamla Ramonesfans som jag själv. Augustnominerad.

Tony och Susan av Austin Wright. Briljant konstruerad 2-i-1-roman. "Boken jag önskar att jag skrivit själv", sa Ian McEwan. Min favorit 2011.

De Imperfekta av Tom Rachman. Om en tidningsredaktion i novellform. Ett litet mästerverk alla borde läsa.

Deckare / Spänning
Belinda Bauers Mörk Jord. Årets kriminalroman 2010 (The Gold Dagger Award). Familjedrama med seriemördarbonus. Mästerlig!

Gengångare av Norges kriminalkung Jo Nesbø. Är detta slutet för Harry Hole?

Danske Jussi Adler-Olsens bästa hittills. Flaskpost från P. Glasnyckeln för bästa skandinaviska kriminalroman 2010.

Humor
Boken som jag är rätt säker på att den här bloggens läsare har hört om tidigare….. Fredrik Backmans En man som heter Ove. Tårar, gapskratt och en fantastisk läsupplevelse!

Hans Lindströms Tuppjuck. Sveriges i särklass minst politiskt korrekte serietecknare. Skrattkrampsvarning!

Mia Skäringers Avig Maria. Sveriges roligaste kvinna? Mycket möjligt….

Rysare / Skräck
Anders Fager mastodontbygge med rysarnoveller, som efter ett tag smälter ihop till en episk skräckroman, är ett måste för alla monsterdiggare! Samlade svenska kulter (i pocket).

Lilla Stjärna är kanske John Ajvide Lindqvists brutalaste roman. Våldsam och gripande!

Max Brooks Världskrig Z är som att läsa The Walking Dead, nästan… Kommer som storfilm i sommar, men jag vågar redan nu garantera att boken är bättre! Zombie Apocalypse!

Klassiker
"Vår tids Dickens", har han kallats den gode Herr King.´Om du fortfarande inte upptäckt detta berättargeni så har du chansen nu. En hel hög av hans klassiska titlar finns i årets katalog. Mina tre favoriter bland dem: Pestens tid, Det och Jurtjyrkogården. (Storpocket)

Psykologisk thriller
Duon Eriksson / Axlander-Sundquists trilogi Victoria Bergmans svaghet finner du i sin helhet på årets rea. En av de bästa spänningssviterna i modern svensk kriminalhistoria. Långt ifrån mysrys i Fjällbacka eller småputtriga Midsomermord. Läs och rys!

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Bokhandlarna svarar: Veronicas bästa BOKREA-tips!

Det drar sig mot Bokrea, och självklart ska vi tipsa om våra favoriter! Varje dag från och med nu och fram till reastarten presenterar en av våra bokhandlare sina bästa tips. Först ut är Veronica:

Blev så glad när reakatalogen kom. Hittade hur mycket fynd som helst, allt ifrån nästan nya böcker till underbara klassiker. Mat, musik, träning, foto, humor och så vidare, någonting för alla, stora som små. Blev ett svårt val att plocka ut ett par som jag tycker, ”godbitar”.

Drömhjärta av Cecilia Samartin: Denna bok handlar om kusinerna Nora och Alicia som växer upp på Cuba på 1950-talet. De drömmer om att bli cirkusartister, ballerinor och lever ett liv utan problem tills den dag Fidel Castro tar makten. Noras familj bestämmer sig för att lämna Cuba för att flytta till USA. Hon jobbar med att passa in i den amerikanska livsstilen men fortfarande med Cuba i sitt hjärta. Alicias familj stannar kvar i Cuba och lever ett mycket hårt liv i fattigdom och hunger.

Boken är en fantastisk kärleksbok, kärlek inte bara mellan man och kvinna utan även kärleken till sitt land. Njut…

Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist: Hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster? Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två personer med helt olika bakgrunder men med samma problem, multipla personligheter. Samtidigt hittas en ung pojke död i en buske, svårt sargad. Kriminalkommissarien Jeanette Kihlberg börjar utreda detta ärende tillsammans med Sofia…
Har ni missat denna otroligt spännande trilogi så passa på nu, ni kommer inte att bli besvikna…

Nu över till nåt helt annat… Fredagkväll av Håkan Larsson: Jag snöar lätt in på ett vin. Vill ha hög njutfaktor, både med och utan mat. Denna fina bok inspirerar både till nya rätter men framförallt vad du ska välja för vin till just den rätten. Outstanding bäst i sin klass, enligt mig.

Fågelsång: 150 svenska fåglar och deras läten: Fantastiska fotografier och tillhörande skön fågelsång i denna bok. En bok som passar lika bra till de yngre som till den verkligt fågelintresserade.

Mina första 1000 engelska ord: Jag har alltid älskat barnböcker som är utvecklande, inte bara för språket, utan också med baktanken att lära sig något nytt spännande som man kan ha nytta av i framtiden. Detta är en sådan bok som jag fastnade för. I vår värld idag har engelskan blivit så enormt viktigt i tidig ålder. Vad kan då vara bättre än denna roliga bok som förhoppningsvis barnen kommer att sitta som klistrade vid.

Hämta katalogen, frossa, och så syns vi den 26 februari i butiken!

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

"Då tänker jag på Sigrid" - Mycket fin hemvändarroman

Är det inte ovanligt mycket landsbygd i det svenska romanlandskapet nuförtiden? Eller märker jag det bara för att jag själv numera dväljs bland skog och ängar irl? I vilket fall som helt så gillar jag det.

Elin Olofssons debutroman utspelar sig i Gärningsberg, en jämtländsk by, till vilken huvudpersonen Hanna återvänder efter en sårig kärleksrelation med en gift man. Där finns Hannas pappa, som klippt banden till sin familj. Där finns Kalle på byn, fina Kalle som hjälper till med lite av varje. Och där finns Sigrid. Hannas farmor, som hon aldrig fått träffa, men om vilken hon bara hört bittra historier berättas. Sigrid sitter nu senil, oskadliggjord(?) på ett vårdhem. Men när Hanna beslutar sig för att ta kontakt rullas de gamla historierna upp. Kanske finns det ännu tid för läkning? Såväl för Hanna som för resten av familjen.

Hanna finner sig tillrätta på släktgården, Storgårda. Tassar med raggsockar på dragiga golv, stegar med stövlar på frusna åkrar i skogsbrynet. Tillvaron är långt ifrån den hon lämnat, som AD på en reklambyrå i Stockholm. Istället önskar hon ta upp målandet, som liksom fryst fast inombords och inte vill hitta till duken. Länge sitter hon framför den där tomma duken. Hoppas på bilder.

Hon är mån om detaljerna, Elin Olofsson, och Då tänker jag på Sigrid är genomgående fint berättad. Landskapet, dialekten och de mellanmänskliga relationerna (de mjukt ömsinta såväl som de taggiga) får ta plats. Och trots den mörka starten genomsyras berättelsen av hopp. Visst finns det förlåtelse och förståelse. Visst?

Jag tyckte mycket om den här boken och kommer definitvt att läsa Elin Olofsson igen så fort tillfälle bjuds. Det enda jag är lite besviken på är slutet. Men så är jag inte riktigt någon romantiker heller.

Elin Olofsson har förresten gästbloggat hos oss. Om ni inte redan gjort det kan ni läsa hennes inlägg här.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

"Pojken i resväskan" - Bästa på länge!

Är du förälder? Eller du bara tycker om ovanliga deckare/thrillers?

Vill du läsa en bok som ger dig ståpäls över hela kroppen?

Här är boken för dig och för många andra som vill få kalla kårar…

Nina som är en mycket engagerad sjuksköterska och jobbar med flyktingar för Röda Korset. En dag får hon ett telefonsamtal från sin vän Karin. Karin vill att Nina ska hämta ut en väska till henne. I väskan ligger en naken, neddrogad, men levande 3-årig pojke.

Vart ska hon ta vägen med denna pojke? Till polisen? Hon är med i ett nätverk som skulle kunna vara till hjälp, men Nina bestämmer sig för att inte gå till polisen och försöker istället hitta pojkens föräldrar på egen hand. Ett livsfarligt beslut som sätter alla i hennes omgivning i livsfara.

Denna skrämmande bok väcker vansinnigt mycket känslor. Hat, ilska, moderskärlek. You name it! Jag sögs in i boken av en oerhörd kraft och kunde inte släppa den. Bästa jag läst på länge. Missa inte denna debut-thriller!!!

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

Ett förhandstips...

Nu i veckan har jag fått privilegiet att läsa Eriksson/Axlander-Sundquists nya psykologiska thriller Glaskroppar. Mycket spännande och ryslig om missbruk, påverkan, rock ’n roll och ond bråd död.

Unga människor riket över tar livet av sig på bisarra sätt och den enda gemensamma nämnaren verkar vara den skrämmande och underliga musik de alla lyssnat på när de dött.

Man behöver inte ha läst duons tidigare svit, Victoria Bergmans svaghet (eller Kråkflickantrilogin som våra kunder säger) för att läsa denna nya roman (del 1 i Melankolitrilogin), även om en hel del kopplingar till de tidigare böckerna finns.

Bli inte förvirrad av det ändrade författarnamnet heller. Killarna kallar sig numer för ett gemensamt ”Erik Axl Sund”. Jag antar att det blir begripligare och lättare att komma ihåg, särskilt för en utländsk läsare. Orginaltrion av böcker har ju sålts till massor av utrikiska marknader.

Utkommer i slutet av april.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Dagens konstigaste...

Näste man till märkning?

Visst händer det en del märkliga saker i bokhandeln, men man har ju blivit hyfsat luttrad genom åren. Igår kunde jag dock inte låta bli att lyfta lite på ögonbrynen när en dam kom in och frågade efter flytande tusch. När vi svarade att vi inte hade någon inne utbrast hon förtvivlat:

"Men hur ska jag då märka mina kaniner?!"

Vi vågade inte föreslå märkpenna. Vi vet så otroligt lite om kaninmärkning, jag och mina kollegor.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Ett annat missbruk

Säg ordet "MISSBRUK" - och vi tänker på droger och alkohol. Men det finns andra sorters missbruk också - som drabbar minst lika hårt.
Personligen har jag sett två väninnor få gå ifrån hus och hem efter mannens spelmissbruk. Och de är inga isolerade företeelser.
Jag läser Joakim Björks nyutkomna bok När allt är förlorat. En bok om spelberoende. Och jag förstår från första sidan vilken katastrof spelandet kan leda till.

Joakim Björk är annars journalist på Helsingborgs Dagblad, men har nu fördjupat sig i spelmissbruket.
Han skildrar två personers öde, mannen som spelar bort sitt liv och kvinnan vars mor spelar bort hennes liv. Jag blir gripen, skakad och förundrad över vilken list en spelare kan utveckla för att få fortsätta. Och hur blind en spelare kan bli för hur familjen drabbas.
Starkast griper mig Madeleines berättelse. Hon var barnet som blev bestulen på sin barndom - för att mamma tyckte att hon behövde spela mer bingo.


Runt 550 000 svenskar är fast i spelberoendet - eller i riskzonen, skriver Joakim Björk. Samtidigt flödar spelreklamen och ett spel är bara ett par tryck bort på mobilen eller datorn. Det känns helt vansinnigt!

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Att älska varandra i längden och på bredden

Finns det lyckliga äktenskap? Om du frågar någon som har varit gift ett tag, hur många svarar att de lever sin dröm? Eller det är kanske är bara jag som är en aning cynisk?!

Generellt idag är vi dåliga på att vara trogna. Vi hoppar från jobb till jobb, vi reser runt från stad till stad för shopping och upplevelser och vi skiljer oss ofta och mycket. Med det tempot vi håller idag och jakten på lycka och utveckling så är det inte konstigt att när lågan falnar, börjar vi leta efter grönare gräs någon annanstans. För visst är förälskelsen alldeles alldeles underbar, fantastisk och härlig, men tyvärr inte bestående.

Visst finns det människor som håller fast vid sitt jobb och äktenskap livet ut, men varför? Av rädsla? Eller för att man älskar varandra över allt annat?

Gunilla Bergensten skriver att målet i ett långvarigt äktenskap/förhållande är att ha en ”hög lägstanivå” i vardagen. Men shit vad man får jobba för det, det kommer inte av sig själv precis. Jag kan bara hålla med. Båda i ett förhållande måste anstränga sig. Se, Ge och Le. Använda de 3 magiska orden: ”Jag älskar Dig”. För vi mår bra av att bli sedda, uppskattade och älskade, så är det bara.

Ett urval av titlar i boken:
*Så lovar man varandra att försöka älska varandra i nöd och lust
*Så kommer barnen
*Så slutar vi ligga med varandra
*Så har barnen plötsligt blivit tonåringar
*Så blir gulliga ovanor väldigt irriterande

Nån som känner igen sig?
Läs denna inspirerande bok skriven med mycket humor. Tänkvärd!!!
För vem blir lycklig av skilsmässa?!

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

"Gul utanpå" - Ganska bra inuti

Jag hade höga förväntningar på Gul utanpå av Patrik Lundberg. Hans krönikor är smarta och relevanta (till exempel den här), och jag älskar hans blogg (där hittar ni förresten också en av Bokboxens gamla medarbetare).

Infriades de? Till viss del.

Men först några rader om boken (den har ju rönt en del uppmärksamhet, men en liten resumé drar vi till med ändå):

Jong Dae föddes i Korea 1983. När han var nio månader adopterades han till Sverige. Där fick han namnet Patrik Lundberg. Patrik växte upp i en vanlig dysfunktionell familj i Sölvesborg. Under uppväxten gjorde han allt för att höra till. Han blev clownen. Den som alla skrattade åt och den som inte tvekade inför att skämta om sin bakgrund och sitt annorlunda utseende.

När Patrik under högskoletiden fick möjlighet att resa till Korea och studera ställdes allt på ända. I Korea tvingades han konfrontera de fördomar som andra har haft om honom. Och där blev han plötsligt the awesome guy, västerlänningen som alla tjejer ville ha. Han upptäckte också att han plötsligt kunde slå andra killar på käften eftersom han var av (koreansk) medellängd.

Framför allt söker han efter sina biologiska föräldrar. Ska han hitta dem?

Hela uppväxten har Patrik kallats kinesjävel. Hur svensk som helst på insidan. Hur gul som helst utanpå. En sen natt på fyllan får han idén att söka upp sin biologiska familj. Via ett utbytesprogram med Inha University i Sydkorea öppnas möjligheten att faktiskt göra det.

Jag förväntar mig att det här är en historia som ska kännas. Men det tar ett tag. En slags grabbighet (fylla, inte kunna runka i studentbostaden...) som inte fångar mig, kanske har jag svårt att relatera. Jag vill ha fördjupning när det känns som att han bara skrapar på ytan. Det hjälper inte att prosan är väldigt enkel. Rak och rapporterande. Journalistisk. Inget som griper tag. Detta är alltså i början av boken. Men det är roligt också. Beskrivningarna av lektionerna där ingen vågar öppna munnen av risk att bli utskrattad, de misslyckade försöken att hitta vegetarisk mat (han får leva på kimchi och ris i ett halvår), hur han på en reggaeklubb tänker att han och kompisen måste vara de enda vita på stället tills han inser att han själv är asiat...

Men det är först i mötet med den biologiska familjen som det bränner till. Och när han känner igen sin historia i andra adopterade han träffar (i en helt hjärtmosande passage framför en kille Radioheads "Creep" på en karaokebar... ja, det måste kanske läsas för att förstås). Halvvägs in är jag fast. Men först då.

Ändå vill jag rekommendera den här boken. För att den behandlar ett ämne man inte läser så mycket om. Och för att den får en att tänka på vad identitet och hemhörighet innebär. Jag gillade den verkligen. Till slut.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Outsägligt obehagligt i "Odjuret"

Mitt ljudbokslyssnande tenderar att släpa efter utgivningen på ett helt annat sätt än min pappersläsning. Helt i enlighet med detta har jag just lyssnat klart på den populära kriminalförfattarduon Roslund och Hellströms nio år gamla debutbok Odjuret.

Förr om åren läste jag väldigt lite deckare (förutom den där sommaren mellan A- och B-kursen i litteraturvetenskap då jag plöjde Patricia Cornwell, Sue Grafton och Minette Walters), och när jag läste Odjuret kom jag på varför. För varför ska jag frivilligt utsätta mig för allt detta våld, misär och svartsynthet?

Sedan jag började arbeta i bokhandel igen har deckarläsandet gått upp. Först var det en medveten strategi, var fjärde bok skulle vara en deckare, för att överhuvudtaget ha någon koll på vad som skrevs och hur det skrevs. Nu går det av sig självt. Och i takt med det toleransen för brutaliteter, blod och skräck (nu inte sagt att kriminalgenren skulle vara ensam om dessa attribut, men de förekommer onekligen med större frekvens).

Odjuret bjuder dock på grovheter som tangerar gränsen för vad jag orkar läsa (eller snarare höra - kanske är det värre när någon berättar rakt in i ens öra, man kan liksom inte skumma). Grovt sexuellt våld mot små flickor. Detaljerat beskrivet, med många upprepningar, som för att riktigt gnugga in vidrigheterna i min läsarhjärna.

Här har ni handlingen i korthet:
Två barn hittas döda i ett källarförråd. Fyra år senare rymmer deras mördare från en fångtransport. Polisen är övertygad han kommer att mörda igen. I en svensk småstad lämnar en pappa sin femåriga dotter ovanligt sent på dagis. Bara några timmar senare är hon försvunnen. Hur kunde detta hända? När polisen står maktlös tar pappan saken i egna händer.

Ingen munter historia. Och värre blir det vad det lider. Jag kan förstå vad det är författarna gör. Visar kriminalitetens skitiga och sorgliga verklighet (hade jag några som helst planer på att bli yrkeskriminell ändras de efter läsningen av Odjuret). Och visst kan det vara skönt med en kriminalroman helt utan vålds- och brottglorifierande tendenser.

Jag kan också förstå författarnas popularitet. Det är inte oävet skrivet. Och de ställer många viktiga frågor om moral och livets okränkbarhet. Men det är för mycket för mig. Får dra på rehab med en ny Louise Penny.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

GRATTIS alla bokvinnare!

Nu är tävlingen avgjord! Bland dem som visste att Elin Olofsson kommer från Offerdal lottade vi ut fem signerade exemplar av Då tänker jag på Sigrid.

Vi säger stort GRATTIS till Anita i Vimmerby, Mia i Rydebäck, Kerstin i Växjö, Amanda i Norrköping och Petra som vann en bok åt sin mamma Majlis i Alingsås. Böckerna kommer med posten.

Till alla er andra som var med och tävlade säger vi tack och lycka till nästa gång. Det här var nämligen inte sista gången vi lottar ut en bok i Bokboxen :)

Fantastiskt underbart! Harry kommer tillbaka!!!! Och ny Khaled Hosseini!

Johan har suttit i inköpsmöten och med sig hem hade han en fantastisk nyhet! Harry Hole kommer tillbaka i juni! Utan att avslöja allt för mycket för er som inte läst Gengångare: Det trodde jag aldrig!!Tack, tack, tack kära, snälla, fina Jo Nesbø!!

På Nesbøs norska förlag står följande att läsa:

Flere politimenn blir funnet drept på åsteder for gamle, uoppklarte drap som de selv har vært med på å etterforske. Drapene er ekstremt brutale og bestialske. Politiet står uten spor og mangler i tillegg sin beste etterforsker. På et sykehus ligger en hardt skadet mann i koma. Rommet bevoktes av politiet, og ingen får vite hva den mystiske pasienten heter.

 

Och så kommer det allra bästa...

 

"Politi" - en Harry Hole-roman.

Tänk att jag missat detta.

Nåja. Som extra grädde på laxen fick jag dessutom ett nytt manus av Khaled Hosseini levererat alldeles nyss (även det från Johan, tack för att du räddar min helg)!! And the mountains echoed kommer på engelska i maj. På svenska i juni. Vad är detta? Julafton?

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Bokhandlarna svarar: Läser du ut en dålig bok?

Plågar du dig igenom en trist roman, eller tillhör du dem som slänger den åt sidan för nya läsupplevelser? Så här gör våra bokhandlare:

Johan Zillén, Center Syd: Inte vanligtvis. Med tanke på hur många böcker som kommer ut, och hur många av dem jag faktiskt vill läsa (se mitt inlägg om Förr eller senare exploderar jag) känner jag att det är bortkastad tid att läsa ut något jag ogillar.

30-40 sidor brukar jag ge det. Är jag inte fast då lägger jag ner.
Livet är för kort för dåliga böcker...

Fast, det förstås...
Ibland är man ju så nyfiken att man forsätter även om man tycker det är uruselt.

Lex Da Vincikoden.
Lex Femtio Nyanser.
Lex Allting Som Stephenie Meyer Har Skrivit.


Susanna Mattsson, Jägersro: För det mesta; ja. Jag har svårt att släppa en bok (precis som jag har svårt att göra mig av med böcker, även dem jag vet att jag aldrig mer kommer att läsa). Det är inte så mycket att jag tror att de ska bli bättre som någon slags pliktkänsla. En märklig form av självplågeri.

Men jag slingrar mig. Alltså har jag en enorm reserv av halvlästa böcker som jag bara har "pausat" i hemma. När jag tänker på det verkar det faktiskt inte klokt. Jag får skärpa mig. Slå två flugor i en smäll och rensa ut alla halvlästa böcker.


Veronica Wästergård, Växjö: Har jag rätt till en kritisk åsikt om ett projekt som jag inte genomfört? Visst är det underbart med böcker man bara sugs in i från första raden. Men… tänk om boken, som påminner om ett tre år gammalt tuggummi, plötsligt vänder på mitten och blir helt fantastisk!!!

Visst händer det att jag inte fullföljer en bok. Men inte förrän jag tänkt, bara ett kapitel, bara ett kapitel till…

95% av böckerna läser jag ut, värderar och dömer. De övriga 5% har jag ingen rätt till att bedöma. Bara lägga undan i tystnad och konstatera, inte min typ av bok.


Eva Killberg, Ängelholm: Livet är fullt av goda böcker. Varför öda tid på de dåliga? Jag vill ha böcker som håller rakt igenom! Dessutom vill jag ha en oemotståndlig öppning. Bland de nyare böckerna hittar jag det i Kepler-parets nya, Sandmannen, och i Anne Holts Död i skugga. Dramatik från första sidan - omöjligt att inte bli fast!

Otroligt lockande är också första meningen i Rachel Joyces rara och rörande Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd. Hör bara: "Brevet som skulle förändra allt anlände en tisdag". Fantastiskt bra öppning på en underbar liten bok!

Å andra sidan. Åtskilliga böcker har jag stängt för gott redan efter första sidan, eller efter ett taffligt första stycke.

Läsa ut för att det ska så vara - glöm det!


Odette Gross, Helsingborg: På frågan ”Läser du ut en dålig bok?” svarar jag NEJ! Med motiveringen: ”So many books, so little time…” Det som avgör om jag fortsätter att läsa en bok jag kanske inte tycker är jättebra är om den gör mig nyfiken eller inte.

En bok jag la ifrån mig är Keplers Eldvittnet. Jag retade mig så mycket på språket (orden le, log, leende återkom så ofta att jag glömde handlingen och bara satt och väntade på nästa gång ordet skulle dyka upp igen) att jag efter ca 150 sidor insåg att jag inte ens brydde mig om vem som var mördaren!

Boken jag läser just nu (Every Last One av Anna Quindlen) kan jag inte påstå är direkt bra, men jag är tillräckligt nyfiken på slutet för att kämpa vidare.

På barnens sida

Det handlar väldigt mycket om barn i vårens böcker. Inte minst om längtan efter ett eget barn. Men också oönskade barn och barn som far illa är återkommande teman.

Även norska deckardrottningen Anne Holt har tagit upp tråden i sin senaste deckare. Hon låter sitt drama utspelas i skuggan av Breiviks fruktansvärda attentat mot regeringskvarteret och på Utöja. Därav titeln, Död i skugga.

Det privata dramat är en katastrof för de inblandade. En pojke har dött i ett välbärgat hem i ett av Oslos finaste bostadsområden. En olyckshändelse? Huvudpersonerna, den unge polisen Henrik Holm, och journalisten Inger Johanne Vik, fattar misstankar. Privata relationer spelar in - Norge är ju ett litet land.

Det är spännande, gripande och med ett sympatiskt ärende - men Anne Holt: Varför så hastig upplösning?


Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Älska mig!!

Ja sannerligen! Eller finns den redan? I så fall vill jag läsa den...

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Autofiktiv fiktion med Kerstin Ekman

Autofiktion. Plötsligt var den överallt. Den ena författaren efter den andra vred ut och in på sig själv, sina relationer, sina barn. En slags förlängda facebookstatusar. Förment verklighet silad genom tolkningsföreträdet hos den som håller i pennan. Visst börjar det kännas lite urvattnat nu (Knausgård - du är undantaget)? Längtar man inte efter en allt översköljande, episk våg?

När Kerstin Ekman tar sig an begreppet blir det däremot en underhållningens forsränningsfärd. Grand final i skojarbranschen har tydliga drag av författarens eget liv, men svävar ut i den fullständigt osann(olik)a berättelse om Lillemor och Babba. Två kvinnor som i ungdomen ingick en pakt som nu håller dem båda fångna.

Det är Uppsala, femtiotal, och den refuserade Babba Andersson jagar upp en bekant, Lillemor Troj, och ber henne att vara ansiktet utåt i en novelltävling. Babba är nämligen ingen skönhet och socialt är hon en katastrof. Och livrädd att ännu en gång avvisas. Lillemor däremot, är kvick och snygg, en perfekt skyltdocka.
Planenligt blir novelltävlingen vunnen, men samarbetet stannar inte där. De skriver en deckare, sedan en till... De gör succé. Eller, Lillemor Troj gör succé. För ingen vet ju att Babba finns. Förrän Lillemor en dag får ett manus i knät, ett manus där Babba avslöjar hela sanningen.

Boken kan såklart läsas på många sätt. För mig blir Lillemor och Babba sidor av samma person. Tillsammans representerar de den komplexitet som ryms inom en människa. Lillemor, den polerade, välformulerade, salongsfähiga. Kvicksilver. Och Babba, den tunga, svartsynta, brutala. Gyttja. Samarbetet är sällan smärtfritt, de parasiterar på snarare än berikar varandra. För läsaren (mig) är deras relation oavbrutet spännande.

Ekmans porträtt av den litterära världen är både beskt och ömsint, allvarligt och roligt. Den rådande trenden, med författaren i starkt fokus (både i och utanför pärmarna) får sig en rejäl och välförtjänt känga. Beskrivningen av arbetet i akademien är däremot mycket mildare och varmare än jag förväntat mig (Lillemor lämnar inte sin stol, som en gång Ekman). En slags nostalgi över en svunnen tid?

Väldigt fint är det också att följa Lillemors och Babbas tankar kring skrivandet, och få se Ekmans produktion i retrospektiv, genom deras ögon, lite modifierad, men klart igenkännbar.

Grand final i skojarbranschen är underhållande rakt igenom, utan att för ett ögonblick rucka på den litterära kvaliteten. Tänk om det kunde vara så här att läsa böcker jämt. Ljuva tanke.
Och tänk att jag hade glömt att Ekman är så djefla bra! Har inte läs henne sedan tidigt nittiotal, men den skadan ska nu tas igen.

Just det, just det, just det... boken lämpar sig ypperligt för lyssning. Uppläsning med bravur av Katarina Ewerlöf. Perfekt present till en skumögd mor- eller farförälder. Eller till dig själv! Pocketaktuell är den förresten också.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Missa inte vår tävling!

Ni har väl inte missat vår tävling? Vi lottar ut fem signerade exemplar av Elin Olofssons Då tänker jag på Sigrid. Skicka namn, adress och svar på frågan nedan till bokia.killbergs@gmail.com.

I boken figurerar en jämtländsk by. Även Elin Olofsson kommer från en jämtländsk by, vilken?

1. Offerdal
X. Borgvattnet
2. Krokom

Senast tisdag vill vi ha ditt svar.

Lycka till!

Femtio nyanser finito

50 nyanser av frihet är slut, över, finito… suck.

Har du läst hela trilogin av Femtio nyanser och ja, jag gillade dem. Femtio nyanser av mörker (nummer två) var en aning seg första halvan innan den skärpte till sig, men denna sista bok var spännande från första bladet, intensiv och mycket mycket bra.

Jag är en grymt rastlös själ så egentligen tycker jag inte om trilogier. Innan en bok är slut så är jag redan på väg med tankarna på nästa bok. På samma sätt som jag inte tycker om tv-serier som man måste följa. Men denna trilogi var annorlunda, annorlunda på ett bra sätt. Den fångade mig från första ögonblick och jag blev bara tvungen att läsa alla tre (beroendeframkallande; JAPP).

Har du missat dessa böcker eller inte hunnit med att läsa dem, prioritera. Släng bort alla ”måsten”. Kryp upp i soffan med bok nummer ett; Femtio nyanser av honom (Finns även på engelska – Fifty shades of Grey) och låt dig slukas med hull och hår av denna fascinerande bok. Du kommer inte att ångra dig.

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö