Susan
”Plötsligt stod det en naken karl i lägenheten.”
”Naken?”
”Ja, helt naken.”
”Var kom han ifrån?”
”Ingen aning. Kanske hade han hoppat in via balkongen från
loftgången ovanför.”
Samtalet runt fikabordet rev ner många skratt för fem år
sedan, när jag jobbade extra på hemtjänsten i Bagarmossen.
Skvallret om den nakne killen var snabbt glömt. Men hos mig
stannade händelsen kvar. Vem var det som hoppat? Vad flydde han ifrån? Det var
en perfekt början på en polisroman. Instinktivt visste jag att det var en bok
jag ville skriva, men inte ensam. Vem skulle vara galen nog att hoppa – in i
mitt bokprojekt?
Balkongkillen tumlade fortfarande runt i bakhuvudet när jag träffade
Lisa på Sören Bondesons kurs för manusutveckling. Jag skrev på den tredje delen
i deckarserien Höga kusten och Lisa skrev på en historia om häxor.
När jag föreslog att vi skulle skriva tillsammans tolkade Lisa
det som att vi skulle sitta ihop och skriva på våra olika historier. Det gjorde
vi också i drygt ett år. Sedan ställde jag frågan.
Lisa
Jag är en av de där människorna som alltid velat skriva. När
jag fyllde i kompisarnas Mina vänner-böcker stod det författare på raden om vad
jag ville bli när jag blev stor. Ibland kompletterat av kioskägare. Jag blev
frilansskribent, kanske är det nära nog. Men författardrömmen levde kvar.
När Susan presenterade sin idé för bokserien Linje 17 hade
jag ett refuserat deckarmanus i bagaget. Berättelsen Susan ville skriva
kretsade kring de södra delarna av Stockholms tunnelbanelinje 17.
Linje 17 löper från Södermalms svindyra bostadsrätter genom
välmående medelklassområden som Björkhagen och vidare ut till Bagarmossen – där
hipsters flyttar in granne med miljonprogrammen. Medan radhuspriserna
exploderar bubblar motståndet i hyresrätterna mot den ständigt pågående
gentrifieringen.
Lisa och Susan
Insprängt i Bagarmossens vardag finns, som överallt i dagens Sverige,
den växande gängkriminaliteten. Rekryteringen in i gängen pågår hela tiden, runt
omkring oss. Kanske har vi alla någon gång ställt oss frågan: Vad är det som driver
unga killar in i kriminella gäng? Varför väljer så många pojkar, som
fortfarande bara är barn, kriminalitet framför en riktig framtid? Vi är bägge mammor
till två pojkar, kanske gör det att frågan ligger extra nära hjärtat.
Att skriva Ensamt vittne har krävt en hel del research. Vi
har mötts av en enorm vilja att förklara och hjälpa. Vi har pratat med
gängexperter och poliser. Vi har träffat åklagare och lyssnat på exkriminella i
poddar och självbiografier. Vår huvudkaraktär Eddie och hans kriminelle bror
mejslade vi fram tillsammans med två skolklasser i Bagarmossen.
Att skriva första delen i kriminalserien Linje 17 har varit
en spännande resa för oss författare. Nyfiket har vi fått undersöka vad som
driver våra karaktärer. Hur tänker Lina, Jack och Eddie, när liv och död står
på spel?
// Lisa Bjerre & Susan Casserfelt
Om Ensamt vittne
Ännu en skjutning i en Stockholmsförort. Ännu en ung
människa ligger död, offer för en uppgörelse mellan kriminella gäng. Men den här
gången är något annorlunda, offret är en ung kvinna utan kriminell
bakgrund. Poliserna Lina Kruse och Jack Karlberg är först på plats. På
brottsplatsen finns trettonårige Eddie, yngre bror till en ökänd
gängledare. Snart visar det sig att skjutningen bara är början på ett
gängkrig där endast en kan stå som segrare. När våldet eskalerar slits
Eddie mellan lojaliteten till sin bror och rädslan att själv bli nästa offer.
Ska han välja gänget – eller ska han våga vittna?
