Backmans "Björnstad" - Nu i pocket!

”Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.”

Backman placeras ofta, lite slentrianmässigt, i ”feelgood”-facket tillsammans med författare som Jonas Jonasson, Mikael Bergstrand m.fl. Lite orättvist kan jag tycka, då styrkan i hans texter (bortsett från hans magiska ordtrollande) är samspelet mellan humor och tragik. Som ingen annan modern svensk författare är han en mästare på att få dig att vika dig av skratt på en sida och att fontängråta som Lille Skutt på nästa.

När han la upp novellen ”Och varje morgon blir vägen hem längre och längre” (som utkom i fin liten presentutgåva i våras) på sin blogg hösten 2015 var det nog fler än jag som misstänkte att nästa romanprojekt skulle slå an en allvarligare ton.

 

”Björnstad”- som precis släppts i pocket - var verkligen inte alls vad jag väntade mig dock.

Berättelsen om den lilla bruksorten där allt kretsar kring det lokala hockeylaget kan bli en vattendelare för hans läsare. Det är inte omöjligt att en del ”Ove”-älskare tycker att den är för mörk. För hård. För tragisk.

Andra kommer nog se det som nästa steg i hans författarskap.

Många som tidigare kanske fnyst åt hans böcker (”Ligger det på topplistan? Ska det vara roligt? Det tänker jag minsann inte läsa!”) bör definitivt ge ”Björnstad” en chans.

Det är inte så att hans karriär hänger på att de gör det dock. ”Ove”, ”Mormor” och ”Britt-Marie” har alla sålt i skvadriljonupplagor världen över. Han kommer nog att ha råd med kepsar, antika skrivmaskiner och mackor med alldeles för mycket bacon på även i framtiden om de inte ser ljuset …

Själv tycker jag det är fruktansvärt bra.

Det är en gripande och stark berättlese. Vi kommer verkligen innanför skinnet på huvudpersonerna.
Och, trots att jag är hockey-analfabet, gillar jag miljön (Jag ser Furudal i Dalarna framför mig hela boken igenom. Också en liten ort där hockeyn är central.). En del kanske kommer att se det som en bok om hockey. Jag ser det snarare som en bok om vänskap, föräldraskap, lojalitet och svek – i en hockeymiljö.

Gränsar det lite till Young Adult (vilket det har ryktats en del om)?
Nja, det skulle jag inte påstå. Visst finns det likheter med s.k ”crossoverlitteratur”, men här får ungdomar och vuxna ungefär samma screen time (page time?). I de flesta YA-böcker får ju föräldrarna till tonårstjejen som är kär i den sexiga vampyren/ängeln/trollet bara vara bleka bifigurer i två scener i bokens början.

 

 

”Björnstad” är första delen i en planerad serie på tre.

Andra delen, "Vi mot er", utkommer 21:a augusti (och den är lika satans bra den!).

 

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

 

p.s Inget ont på något sätt om Jonas Jonasson och Micke Bergstrand förresten. Bägge är utomordentligt duktiga humorförfattare. Det är inte heller så att de spelar i en annan liga jämfört med Backman. De spelar helt enkelt olika sporter helt och hållet.




*Omarbetad version av text från sept 2016.

Ett hjärta åt helvetet

Säger man hans namn tre gånger i spegeln så dyker han upp i butiken. Och vill lämna tillbaka sin Lemarchand-kub. Han har aldrig något kvitto heller den djäveln ....

Om det fanns två författare som definierade mitt 80-tal så var det Stephen King och Clive Barker.

Detta par i Skräckkungar (suck it up Dean Koontz!) höll mig vaken mången natt med ficklampa under täcket ...

Det är väl dock inte osant om jag påstår att King vann kampen både om försäljningslistorna och de stora folkmassornas kärlek.

Barker var alltid den lite svårare av dem. Mörkare, mer poetisk, mer ... knäpp helt enkelt.

Så knäpp att hans kanske mest kända skapelse, "The Hellbound Heart" (förlagan till nu klassiska skräckrullen "Hellraiser"), inte ens blev översatt till svenska!

 

Förrän nu det vill säga!

 

Kaxiga lilla Malmöförlaget Vertigo gör årets kulturgärning och ger för första gången ut denna klassiker på Svearnas språk! I översättning av, vår kompis, den skånska skräckdrottningen Caroline Grimwalker minsann!

 

Jag kan inte nog rekommendera att ni läser denna blodiga lilla pärla i sommar (ty den är rätt liten, bara 136 sidor). Har du inte denna bok i hyllan, bredvid de andra giganterna i genren - Shelleys "Frankenstein", Stokers "Dracula" och  Lovecrafts "Call of Cthulu" t.ex. - kan du knappast med gott samvete kalla dig för skräckälskare ...

 

"Han hade begått ett misstag när han öppnade Lemarchands ask. Ett mycket förskräckligt misstag.

Frank Cottons omättliga aptit på smärtans mörka njutningar ledde honom till mysteriet med Lemarchands kub, och därifrån till en död som bara en störd själ kunde tänka ut. Men hans brors kärlekstörstande fru, Julia, har upptäckt ett sätt att återuppväcka Frank men priset blir blodigt och fruktansvärt och det kommer definitivt kosta så in i helvete."

 Det här är ett verk som verkligen påminner mig om varför jag älskar skräck!

Det är mörkt, obehagligt, blodigt och bör kanske inte läsas när du är ensam hemma ..

 

Måste se om filmen också, har inte sett den på säkert tjugo år.
#Imold

 

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

 

 

Cake or Death?

Eftersom jag antar att vi alla kan vara helt överens om att Eddie Izzard är sin (och de flesta andras) generations bästa stand up-komiker är det kanske inte helt otippat att ett superfan som jag kastade mig över hans nyutkomna självbiografi, "Believe Me: A memoir of Love, Death and Jazz Chickens".

"Over the course of a thirty-year career, Eddie Izzard has proved himself to be a creative chameleon, inhabiting the stage and film and television screen with an unbelievable fervor.
Born in Yemen and raised in Northern Ireland, Wales, and England, he lost his mother at the age of six-a devastating event that affected the rest of his life. In his teens, he dropped out of university and took to the streets of London as part of a comedy double act. When his partner went on vacation, Izzard kept busy by inventing a one-man escape act, and thus a solo career was ignited.
Izzard broke a mold performing in makeup and heels, and has become as famous for his "total clothing" rights as he has for his art. In Believe Me, he recounts the dizzying rise he made from the streets of London to West End theaters, to Wembley Arena, Madison Square Garden, and the Hollywood Bowl."

Ångrar lite att jag inte valde ljudboken istället dock (även om jag vanligtvis inte är en "lyssnare"), för Eddie skriver precis som han "ståuppar". Långa, hysteriskt roliga utläggningar om allt från himmel och jord - med fantasifullt geniala/skogstokiga inpass i paranteser eller fotnötter.
Även om jag hör Eddies röst och betoningar i huvudet när jag läser skulle det nog vara ännu roligare att få det rakt från källan.

Som såhär ungefär:

Geni!
Han är ett geni I tell's ya!

Framförallt första halvan av boken, om hans barndom, uppväxt, skolår och när han kom ut som transvestit ("Executive transvestite that is, not f*cking weirdo transvestite ...") är problematisk läsning.
Jag måste konstant avbryta för att antingen:
A) Skratta högt och utstå förbryllade blickar från andra semesterfirare runt poolen.
eller
B) Läsa briljant formulerade utdrag ur boken för min hustru, som läser egen bok i solstolen bredvid och blir mer och mer irriterad på sitt val av äkta hälft.


Bokens andra halva är lite mer sansad. När han går in mer i detalj om sin/sitt tidiga karriär, flygcertifikat, maratonspringade m.m. blir det lite längre mellan skratten, men fortfarande konstant underhållande och intressant.

Riktigt gripande blir det även när han pratar om sin mor (som gick bort när han var 6).

"Everything I do in life is trying to get her back. I think if I do enough things ... that maybe she´ll come back ... It hasn't worked yet ..."

Obligatorisk läsning för alla Izzard-fans.

Rekommenderas varmt för alla andra också.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Bokhandlarnas sommarpockettips!

Gillar du Peter May och Ann Cleeves bör du absolut läsa Sharon Boltons "Små svarta lögner"!
Vindpinad Falklands-Domestic Noir.
Olidligt spännande, samt gripande historia.

"Vad är det värsta din bästa vän skulle kunna göra mot dig?
Det var visserligen inte mord. Ett ögonblicks ouppmärksamhet, en tragisk olycka – och två barn är döda. Dina barn.
Du bor i ett litet ö-samhälle och kan därför inte undkomma kvinnan som har förstört ditt liv. Varje slumpartat möte blir en plågsam påminnelse om vad du har förlorat – din familj, din framtid, din psykiska hälsa.
Hur länge dröjer det innan hämndbegäret blir för svårt att motstå? Om du saknar skäl att leva vidare, varför då inte låta dina mörkaste tankar bli till handling?
Så: Vad är det värsta du skulle kunna göra mot din bästa vän?"


Malin Persson Giolitos "Störst av allt" plockade välförtjänt hem Svenska Deckarakademins pris för 2016 års bästa svenska kriminalroman.
Det är en otroligt välskriven och skakande skildring av varje förälders värsta mardröm, även om jag nog snarare skulle kalla boken för ett rättegångsdrama än en deckare.

"De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.

"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."



Alex Marwoods "Den mörkaste hemligheten" är verkligen mörk ..

Jag lånar ur Susannas recension från förra året:
"Marwoods litterära thrilleruniversum är långt ifrån den klassiska pusseldeckarens (även om avslöjandet faktiskt kryper fram i en närmast Christiesk återföreningsscen). Vemgjordedet-aspekten är alltid underordnad utforskandet av de mekanismer som får oss att göra det. Det psykologiska spelet mellan bokens karaktärer som oundvikligt leder mot katastrofen är mästerligt skildrat. Och som den riktigt goda litteraturen plägar göra lämnar boken läsaren med nya frågor att ta ställning till."


I Jussi Adler-Olsens "Washingtondekretet" skildras ett USA i politiskt kaos, som en dystopisk "Homeland"-säsong ungefär. Låter det som ett fullkomligt orimligt framtidsscenario i dessa Trump-tider? :-)
Betänk att boken faktiskt är skriven för tio år sedan. Är Jussi kanske synsk?

"Doggie Rogers är lycklig när hon kliver in på Hotel Splendor för att fira den demokratiske presidentkandidaten Bruce Jansens historiska valseger. Hon är full av hopp inför framtiden och övertygad om att Jansen är den rätte att axla rollen som världens mäktigaste man. Men medan den nyvalde presidenten hyllas av sina trogna medarbetare drar en man i rummet plötsligt vapen. Skottet träffar Bruce Jansens höggravida hustru, och varken hon eller det ofödda barnet går att rädda."

Politisk thrillerunderhållning på hög nivå!
Dock får Jussi ett rejält minustecken för att han i slutet av boken, under "Webbsidor för relevant läsning", listar r*vhatten Alex Jones högerextrema konspirationsteorikanal "Infowars".
Det finns absolut inget relevant med den sidan. Om man inte forskar på hur långt människans dumhet kan sträcka sig ...


// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

"Hon som kom före" av J.P Delaney

 

 

 

"Hon som kom före är en psykologiskt högspänd spänningsroman om två kvinnor vars öden obönhörligt cirklar mot samma mörka punkt. J.P. Delaney har skrivit en driven och överraskande berättelse som utmanar läsaren att själv svara på de allt mer oroväckande frågor som Jane och Emma konfronteras med när de flyttar in i Edward Monkfords olycksbringande villa."

Det här visade sig vara en riktig bladvändare, som absolut inte gick att lägga ifrån sig. Två kvinnor vars liv tycktes gå mot samma kusliga öde. Riktigt otäcka frågor att ta ställning till. 

Vill man veta vad man själv skulle svarat? 

Nope.

Vill man bo i detta till synes spektakulära hus?

Nope.

Vill man läsa boken?

Japp.

// Silja, Akademibokhandeln Helsingborg City