Två mardrömmar och två brinnande intressen. Ur de fyra sakerna föddes idén till min deckardebut Den som haver barnen kär.
Det började när jag och min man beslutade oss för att
försöka få barn. Så här i efterhand kan jag se att jag nog aldrig har gjort mig
själv så sårbar som i det ögonblicket. När jag insåg hur viktigt det faktiskt var
för mig att kunna bli gravid – och kände oron över att det inte skulle fungera.
När barnen väl hade fötts handlade mardrömmen inte längre om
att inte kunna få barn, utan om att något skulle hända våra små guldklimpar.
Som förälder har man aldrig full kontroll. Hur gärna man än vill kan man inte
skydda sina barn mot allt. Saker kan hända. När som helst.
Parallellt med de mardrömmarna fanns mitt intresse för att
skriva och för psykologi. Jag har alltid varit fascinerad av människors inre,
vad som formar oss och vad som händer inom oss. Jag har studerat psykologi på
universitetet och ända sedan barnsben pratat om den typen av frågor hemma vid köksbordet
med mina föräldrar som båda är utbildade psykologer.
Att min första bok skulle ha en psykolog i huvudrollen föll
sig därför naturligt. Att det skulle vara en deckare kändes också självklart,
men jag ville skriva en deckare som inte bara skildrar brottet och jakten på
bevis, utan även går djupare in på drivkrafter, känslor och livsöden hos
gärningsmän och anhöriga. En bok som rör vid stora livsfrågor och tar med
läsaren in i karaktärernas inre gömmor. Jag plockade upp de där gamla
mardrömmarna och lät boken inledas med att en mamma precis har fått veta att
hennes son saknas efter en utflykt med förskolan.
I mitten av september släpptes Den som haver barnen kär
och den här hösten har varit en av de roligaste och mest spännande perioderna i
mitt liv. Och mest nervösa. Plötsligt var boken ute. Jag är inte en person som
är van att blotta mig på det sättet. Inte för allmänheten. Tvärtom har jag
alltid varit ganska privat. Men nu kan alla läsa, alla kan tycka till.
Så här en dryg månad efter releasen konstaterar jag, med
både lättnad och stor glädje, att boken har mottagits väldigt väl. Så väl att mina
barn vid något tillfälle undrade varför mamma hoppade jämfota på köksgolvet ...
Det var glädjeskutt med tillhörande tjut. Det är en nästan surrealistisk känsla
att läsa att någon annan tycker att jag har skrivit ”en av årets bästa böcker”,
att det är en ”rafflande bra debut”, att boken är ”spännande och drabbande så
att det känns in i hjärtat” och att mitt namn ska ”läggas på minnet”.
 |
| Boken ingår även i det nya Låna & Läs-året! 55 titlar för bara 399:-! |
Nu är det med stor respekt och ödmjukhet (och ännu en rejäl
portion nervositet) som jag inleder arbetet med en uppföljare. Ända sedan jag
började skriva på Den som haver barnen kär har jag vetat att jag inte
bara vill ge ut en bok, utan flera. Jag har så många idéer och så många planer
för psykolog Malin Dahl och kommissarie Stefan Lindgren att jag inte kan tänka
mig att sluta. Inte nu. Inte så länge det finns någon som vill läsa. I stället
försöker jag – mellan mina andra jobb, barnlogistiken, författarbesök,
bloggskrivande och mycket annat – få så många skrivarstunder som möjligt. Även
nästa bok är tänkt att vara oblodig. Även den blir en deckare med mer fokus på
starka känslor och psykologin hos anhöriga och gärningsmän än på brottet och
bevisjakten.
Det är vad jag vill att en Malin Dahl-deckare ska stå för.
// Viktoria Höglund
Mer info på hemsidan viktoriahoglund.com
Viktoria Höglund bor i Nacka med sin man och tre barn.
Hon har studerat psykologi vid Stockholms universitet och ekonomi vid
Handelshögskolan i Stockholm. När hon inte skriver arbetar hon med att hjälpa
entreprenörer och eldsjälar att utveckla sina företag. Tidigare har hon även
skrivit fackboken Från jobbdröm till drömjobb – dags
att ta steget? tillsammans med omvärldsanalytikern Sofia Rasmussen (Roos
& Tegnér förlag 2016).
