Lyriklandet revisited - "Tre vägar" av Katarina Frostenson

Jag såg honom, i färd med att se mig

i vattenbrynet, källan –
: Och om han sett henne, gjort det: om han såg henne utan
att hon såg Att han såg henne stå där i källan, naken –
ryggtavlan, axelns kant, det vita kogret Om han såg henne
vända som av ett ljud och blottas ren, bli alldeles synlig
Döljas sen, med bara den vita ovalen högt över de andra Men
sedd Blicken som spreds, ilningen över kogret

Jag såg honom när han såg mig nu ser jag

Hon skjuter med båge
i sikte
ögonmåttet

Det börjar högst upp, med ett stänk, en brun fläck: rynkan,
bläsen Den flyter ut till ett fält, fält över synen Spetsörat
– Hela hans bruna, hans bruna osynliga nu Inte bröstet,
manken, bogen, hovarna, klöven Ort högre upp – spädd... ut

(ljudet ur munnen)

Katarina Frostensons diktsamling Joner var mitt första möte med en lyrik bortom rimmandet och den klassiska gymnasistens Boye och Södergran. Och oj, oj, oj, vad jag knockades! Kan fortfarande inte läsa orden ovan, eller för den del någon del av samlingen, utan att det svindlar lite inombords. Men egentligen är det bara just Joner jag läst ordentligt av Frostenson.

Att läsa Augustnominerade (just, det dags för näst sista Augustrapporten - det närmar sig final) Tre vägar var en helt annan upplevelse. Har svårt att genrebestämma. Det är prosa. Och det är emellanåt dikt. Det skulle kunna vara en vandring genom Frostensons litterära landskap, jag skulle veta om jag kände hennes hela produktion bättre. En vandring är det i alla fall. I barndomen, på stränderna (dem känner jag igen) och på en slags pilgrimsfärd.

Och det är gott så - men jag längtar efter dikten.

Och inte bara Frostensons egna dikter, för boken är sprängfylld med referenser som lockar och drar. Till exempel slår det mig att det inte är Stagnelius som jag har att tacka för vare sig svartalfer eller mjältsjukor (vart fick jag det ifrån?) - utan Tegnér! Och när Edit Södergrans (se, där var hon i alla fall!) Ingenting flimrar förbi...

Var lugn mitt barn, det finnes ingenting,
och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt.

... tickar något igång inom mig. En längtan efter att läsa och tänka kring dikt. Det var länge sedan sist. Och det är inte det sämsta att bli väckt ur den slummern. Tack för det Katarina Frostenson! Min inre nörd vädrar morgonluft.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro