Dagens I-landsproblem

1. En man som heter Ove
2. Analfabeten som kunde räkna
3. En ond liten handling
4. Doktor sömn
5. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
6. Tango för vilsna själar
7. Vredens tid
8. Marcoeffekten
9. Kaffe med rån
10. Öka din sociala kompetens på två timmar
11. Ghostman
12. Lyckliga gatan
13. Femtio nyanser av honom
14. Bridget Jones : Mad about the boy
15. Den sanna historien om Pinocchios näsa
16. Pianostämmaren
17. Den felande länken
18. Nirvanaprojektet
19. 6 sagor med Alfons Åberg
20. Sandmannen

Nu kanske ni undrar vad jag vill ha sagt med att rabbla upp hela ljudbokstopplistan ur senaste numret av Svensk Bokhandel? Jo detta: Deckare, deckare, deckare, feelgood, feelgood, feelgood. Suck, suck, suck. Även om topplistorna brukar domineras av dessa genrer generellt, skvallrar urvalet ändå om varför jag emellanåt känner mig smått litterärt utarmad.

Visst, säger ni. Skyll dig själv som envisats med att ägna varje ledig stund det sista åt halvänglar och demoner. Jo, jo, det kan ligga något i anklagelsen, men problemet ligger faktiskt bortom min tillfälliga besatthet av Mortal Instruments. Det handlar om ljudboksutbudet i stort.

En brasklapp. Jag är verkligen glad och tacksam över att det finns ljudböcker. Mitt jobbpendlande skulle vara döden utan dem. Jag har inga problem med vare sig både deckare och feelgood. Men jag gillar också smalare litteratur, och det är bra mycket svårare att hitta tuggmotstånd i ljud- än pappersform. Det finns, jag vet. Men fördelningen är liksom inte riktigt 50/50. Om boken mot förmodan inte är krim eller feelgood så är den 1) svensk eller 2) skriven av en man. Två av de senare tidens ljudbokshöjdare, En hemstad och Ormens väg på hälleberget tillhör dessa senare kategorier.

Problemet ligger i att en stor del av min läskvot brukar bestå av böcker skrivna av utländska kvinnor. Sålunda blir min detta-vill-jag-egentligen-läsa-lista (Adichie, Selasi, Smith, Tartt, Thúy, Otsuka, Brøgger, Morrison, Lahiri... ja ni märker, det är ju inte ens några superdjupingar jag suktar efter, utan välrenommerade och/eller hyllade författare med potentiellt stor lyssnarkrets) allt längre, medan jag får nöja mig med att umgås sådär småtrevligt med Peter Robinson och Jonathan Tropper. Det är helt okej, verkligen. Men jag längtar ändå efter ett mer blandat sällskap.

Jag har hyfsad koll på det där med marknaden förstår konceptet tillgång och efterfrågan, men jag kan väl inte vara ensam om att önska mig lite mer djup och bredd i ljudbokslandet? Ljudbokslyssnare därute, vad säger ni?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro