Annorlunda kändiskokbok

Det har kanske framgått vid något tillfälle att jag inte är ett jättefan av kändiskokböcker. Tvärtom har jag en väldigt stark skomakare bliv vid din läst-känsla för genren. Undantaget är David Batras indiska kokbok. Det beror kanske mest på att det finns alldeles för få indiska kokböcker på svenska. Men jo, visst är den snygg också.

Nåja, nu har jag hittat ett annat undantag: Stalins makaroner. Historielektion och kokbok i ett. Helt genialisk idé. Varje måltid presenteras med en anekdot, till exempel kan vi laga Hemingways sista måltid, smaka på gulaschen som engelsmän och tyskar delade i skyttegravarna på västfronten julen 1914, dränka sparvar i armagnac som Francois Mitterrand  eller prova titelrätten Stalins makaroner med köttfärssås.

Enda nackdelen. Knappt en rätt som jag kan äta. Av 31 rätter är endast åtta vegetariska. Och då är en av dem Michel Phelps brakfrukost som bland annat (bland annat!) består av 13 ägg och sex skivor bröd och Kurt Cobains räkfria räksallad med kall pasta. Inte direkt några monsterhittar på matbordet.

Det var inte för sina kulinariska färdigheter som Kurt Cobain blev känd...

Å andra sidan, maten är inte den största behållningen med den här boken. Istället är det all denna kuriosakunskap som serveras tillsammans med recepten. Somligt känner jag till sedan innan, men visste ni till exempel att Henry Ford byggde en bil av sojabönor (och att han presenterade den på bilmässan iklädd sojakavaj!)? Eller att suffragetterna blev vegetarianer för att de åkte in och ut i fängelse? Eller att Hitchcock anmälde sig som frivillig i första världskriget, men inte blev utvald eftersom han var för tjock (kanske lite väl stort intag av favoritpajen, som vi såklart får lära oss att laga) och att han var rädd för suffléer? Ni hör. Mycket rolig läsning.

Om jag ändå skulle våga mig på att faktiskt försöka laga något skulle det nog bli juicen som stod orörd på Michael Jacksons frukostbord morgonen för hans död (rödbeta, röda äpplen, morot, selleri) eller nämnde Fords sojakroketter (jag älskar hans sojabesatthet, det och att han sparade uppfinnaren Thomas Edisons sista andetag i ett rör). Men som sagt, det här är en bok man framför allt läser för underhållningsvärdet. Och vilket underhållningsvärde!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro