onsdag 29 februari 2012
"Utan titel" av Anna Charlotta Gunnarsson
Huvudpersonen i Utan Titel är osynlig. Punk-pappans sorg efter att mamman dött i lungcancer är stor och yvig, med känslor åt alla håll. Hon känner pappans förväntningar; gråt, skrik, revoltera! Istället är hon tyst, sköter skolan, klär sig i pastellfärger och bakar oändliga mängder kakor. När ingen ser gömmer hon sig i Tanto och kedjeröker tills hon hostar hela nätterna. Det finns olika sätt att göra uppror. Men en dag möter hon någon som lovar öppning och förändring. Kanske behöver hon inte längre vara osynlig, utan titel.
Anna Charlotta Gunnarssons bok är fin och humoristisk och hoppingivande trots tunga ämnen; död, saknad, sorg. För livet går ju vidare för alla oss som finns kvar när vi förlorat någon som står oss nära. På något sätt måste det göra det. Vi går inte under, vi behöver bara hitta en väg för att ta oss igenom. Att det finns en sådan vittnar den här boken om.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
måndag 27 februari 2012
Nytt i Pocket: "Det bästa av allt" av Rona Jaffe
Rona Jaffes Klassträffen stod i en kompis mammas bokhylla på 80-talet. Omslaget skvallrade om tantsnusk, men vi bläddrade förgäves i den efter svulstiga sexscener à la Jackie Collins. Har inte knutit någon kontakt med den goda Jaffe sedan. Förrän nu, när hennes genombrottsroman Det bästa av allt från 1958 ges ut i, vad jag gissar är, svallvågorna efter Mad Mens segertåg i rutan (Don Draper citeras på omslaget, första gången jag sett en blurb av en fiktiv person).
Det är 50-tal, New York, förlagshuset Fabian Publications, arbete, kärlek och vänskap. Men så mycket Mad Men är det inte, om man nu väntat sig det.
Boken handlar om Caroline, April, Gregg och Barbara. Fyra unga kvinnor som försöker få livet att fungera på bästa sätt. Caroline tar jobb i New York efter en uppslagen förlovning. Hon börjar som sekreterare i havet av kontorsflickor, men hennes ambitioner sträcker sig högre. Att bli redaktör är målet och hon manövrerar sig fram genom en tillvaro av slemma chefer och missunnsamma överordnade.
Lantlollan April kommer till sina drömmars New York, med en förhoppning om att bli skådespelerska. Ganska snart inser hon att hon inte har vad som krävs och hamnar även hon som kontorsflicka på Fabian Publications. Troskyldig och naiv längtar hon efter den stora kärleken. Och när den kommer gör hon allt som krävs för att hålla den kvar.
Gregg däremot, är skådespelerska på riktigt, även om hon hankar sig fram på tillfälliga påhugg och radioreklam. Men inombords är hon skör och det blir inte bättre av att hon inleder en relation med en ökänd producent.
Barbara slutligen, är ensamstående med sin lilla dotter efter en skilsmässa. Hon delar ett kyffe med modern vars hela tillvaro framlevs framför tv:n. Pengarna räcker knappt till det nödvändigaste, och det är svårt att se hur situationen skulle kunna förändras. För vem vill gifta sig (självklart framstår detta som enda alternativet) med en ensam mor?
Först är jag överförtjust, boken väcker den gamla flickboksläsaren i mig, jag slukar kapitel efter kapitel. Trots att den kan låta lite klyschig såhär snabbt rekapitulerad så gillar jag verkligen storyn (Rona Jaffe ger liv och trovärdighet åt de fyra inbördes mycket olika huvudkaraktärerna), tidsskildringen, den pragmatiska livsinställningen hos framför allt Caroline (så skönt med en kvinna som tillåts ta sig vidare istället för att älta och analysera i oändlighet).
Förlaget beskriver boken som en Sex and the city för 50-talet. Men är knappast någon drömtillvaro som målas upp, långt därifrån. Det är hårt slit (om än emellanåt i tjusiga klänningar, klunkande martini), vardag och längtan efter en kärlek som när den väl dyker upp sällan är vare sig välgörande eller lycklig. Det är inget snack att det inte var någon dans på rosor att vara kvinna på 50-talet. Valen är få: Hitta en man, gift dig, skaffa barn. That's it. Kanske jobba några år före äktenskapet. Men inte för länge. Inte ens våra huvudpersoner ifrågasätter egentligen den där ekvationen i någon särskild utsträckning, men de sliter med de motstridigheter som det innebär att försöka leva ett fullt liv i en alltför snäv ram. Och mycket känns trots allt aktuellt, mänskliga känslor och reaktioner har inte förändrats något vidare på 50 år. Rona Jaffe skriver rakt på sak, med bett i repliken och ett snett leende. Jag förstår att boken var en het potatis när den kom ut. Den här typen av frispråkighet kring unga kvinnors villkor kan inte ha hört till vanligheterna. Och det håller fortfarande. Nästan hela vägen.
Men, och här kommer nu det stora men:et. Efter två tredjedelar märker jag att mitt intresse svalnar. Jag är fortfarande lika förtjust i flickorna, vill fortfarande veta vad som ska hända dem, men boken är för låååång. När jag till slut bara väntar på att Jaffe ska knyta ihop säcken, och så är det 150 sidor kvar! "Jag var stolt över att förläggaren inte gjorde några ändringar alls utom av grammatik- och stavfel" skriver författaren själv i sitt förord. Jag önskar att han (för jag gissar att det var en han i slutet av 50-talet) sagt åt henne att korta.
På det hela taget då... ändå klart läsvärt, rappt och underhållande. Inget litterärt storverk, men en alls inte oäven skildring av kvinnoliv, arbetsliv, kärleksliv. Med mycket hjärta. Och svärta.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
fredag 24 februari 2012
Grattis igen Tomas Bannerhed!
Som om det inte räckte med Augustpriset i höstas har Tomas Bannerhed nu gått och vunnit Borås Tidnings debutantpris för Korparna (ny i pocket). Väl värt, väl värt. När jag sent omsider läste romanen kunde jag inte annat än sälla mig till den unisona hyllningskör som sjungit Bannerheds lov under hela 2011. Så stort grattis Tomas! Ingen skrivkramp nu...
Läs mer om priset här.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Ny Tana French i sommar!
![]() |
| foto: Kyran O'Brien |
Livsviktig information måste ha passerat under mitt allseende ögas radar! Har nämligen missat att Tana French (favorit! favorit!) släpper en ny bok i sommar (24 juli). Fjärde boken om Dublins mordrotel kommer att heta Broken harbour. Huvudperson är den obehaglige glidarpolisen Mick "Scorcher" Kennedy från Faithful Place (författaren fortsätter greppet att låta nya bokens huvudperson vara en birollsinnehavare från föregående bok). Jag kan knappt bärga mig. Irländska French är den klarast lysnade stjärnan på min krimhimmel just nu. Kanske blir jag tvungen att köra hardback? Ja det blir jag nog.
Skulle dock väldigt gärna vilja ha en fortsättning på Rob Ryans story. Vad hände egentligen när han var liten? Och hur ser hans liv ut efter den katastrofala upplösningen i In the woods? Kanske i bok nummer fem? Snälla Tana? Pretty please?
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
torsdag 23 februari 2012
"Vi håller på med en viktig grej"
Jag tror att jag hörde Spice Girls låt Wannabe för första gången i Tryck till på tv. De blev totalsågade, ingen i panelen trodde att de skulle slå. Det var 1996, jag satt nedhasad i soffan i det minimala tv-rummet i mitt kollektiv på Vasaplatsen i Göteborg och gjorde det vi gjorde bäst i mitten av 90-talet, slackade framför ZTV i väntan på att det skulle hända någonting exceptionellt.
Sara Hansson var tio år 1996. För huvudpersonen i hennes strålande självbiografiska seriealbum Vi håller på med en viktig grej är Spice Girls någonting helt annat än tillfällig förströelse. För henne är det exceptionellt. Hon upptäcker också Spice Girls på tv, i Bullen (hon har bara de tråkiga kanalerna hemma). De väcker något inom henne, något hon inte visste att hon längtat efter. Nästa dag knyter hon, trots sin pappas trötta förmaningar, upp tröjan så att naveln syns och skriver SPICE GIRLS över hela armen innan hon går till skolan. Och så börjar hon för första gången prata med Rebbe i sexan.
Spice Girls blir kittet mellan Sara och Rebbe (Sara gillar Geri mest, Rebbe Mel C). De klär ut sig, sminkar sig, hittar på grymma danser. Men det här är en bok om mycket mer än idoldyrkan. Det handlar om livsviktig vänskap, och det är så fint och på pricken att jag blir alldeles lycklig. Styrkan och friheten man hittar tillsammans med sin bästis när man är elva år. Wow. Men också möjligheten att vara svag och rädd, och kunna trösta varandra. Äkta girl power. Allt finns här.
När jag var elva hette min bästis Anna. Vi umgicks jämt. Vi älskade Madonna. Jag hade den snygga Like a virgin-planschen ovanför sängen. Den var så vacker och väldigt spännade. Mamma fnysningar åt att Madonna typ bara hade korsett på sig bevisade bara att hon såklart att hon inte fattade någonting. Anna och jag brukade klä ut oss och turas om att vara Madonna och hennes kompis Susan (vi hittade på henne efter att ha sett Susan var är du? ett kreativt sätt att lösa problemet med att Madonna till skillnad från Spice Girls är soloartist). Vi rökte intensivt (torra spaghettistrån) och mimade i hopprep. Vi höll föredrag om Madonna på musiken i skolan. Det var som en berusning. Känslan kommer tillbaka med förnyad kraft när jag läser Vi håller på med en viktig grej. Det är verkligen på pricken. Så himla fint.
So I'll tell you what i want...
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
PS. Madonna - The illustrated biography finns med bland böckerna på årets bokrea. Inget om Spice Girls dock.
onsdag 22 februari 2012
Bokrea - Dag Ett: En sumpad föresats
![]() |
| Hade ingen möjlighet att ta en bild från egna butiken idag, så därför lånade jag denna från Bokia i Västerås. Tackar! |
Det är nästan bara under bokrean som en kund kommer in i butiken och frågar efter något om förintelsen och istället försvinner ut med historien om intrigerna inom familjen Gucci. Eller kombinationen bok om surkål, bok om jakt, en om förvaring samt en barnbok om rymden och en om att lära sig gitarr slängs upp på disken (skulle vara runt jul då). Jag gillar den här typen av innehållsmässiga krumsprång. Billiga priser lockar onekligen till ett under övriga årstider sällsynt genreöverskridande.
För egen del då, hur har det gått med min föresats att bara köpa tre reaböcker? Åt fanders såklart. Direkt när jag kom in på jobbet snubblade jag över Charlaine Harris Harper Connelly-serie i engelsk pocket. Serien om Sookie Stackhouse har länge varit min guilty pleasure (fast så guilty känns det faktiskt inte vid närmare eftertanke, mest pleasure). Får se om jag får samma sköna feeling för Harper Connelly. Så alla fyra böckerna ner i min reakasse. Därefter kunde jag inte motstå Vem kommer nu? Fyra av Stina Wirséns fantastiska Vem-böcker (Vem är arg? Vem kommer här? Vem blöder? och Vems byxor?) i en volym. Men sen får det vara slut. Finito. Basta.
Förra årets storfrekventerare av bokrean - mustaschmännen - har till min stora sorg lyst med sin frånvaro idag. Trist, inget piggar upp som en välvaxad mustasch.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
måndag 20 februari 2012
Reatips MegaSuperBonusDeluxe (2.0)
Först ut: Tre starka romaner.
Morgan Larssons Radhusdisco. En charmig och underhållande skildring av uppväxt på 70/80-tal. Jag trodde först att det skulle vara en sån bok som älskades av män, särskilt då män födda mellan -65 och -75 sisådär. Men till min överraskning älskades den även av minoritetsgrupper såsom: Kvinnor, Äldre, Yngre samt Andra. Morgans litterära stil är precis som hans radiopersonlighet. Mysig.
Inlåsta av Emma Donoghue. Udda pärla. Tänk er ett Josef Fritzl-scenario. Ja, han i Österrike ja. Men dottern i källaren och lite boundary issues. Berättarrösten i boken är den 5-årige Jack, som levt hela sitt liv i Rummet. Skakande, rörande och fascinerande.
Norrlands svårmod – Therese Söderlind. Kallades för ”Norrlands Joyce Carol Oates” i Sydsvenskan. På pricken! Lite Johan Theorin-feel tycker jag också. Svårslagen debut från härom året.
Och sen: Tre Kriminalare.
Olle Lönnaeus debut: Det som skall sonas. Plockade hem Svenska Deckarakademins debutantpris 2010. Utspelar sig i Tomelilla, Ystad och Malmö. Intolerans, utanförskap och spänning.
De samvetslösa – CJ Box. Hårdkokt höjdare i Lehane/Pelecanos/Barclay-skolan. Mycket bra.
Jussi Adler-Olsen – Kvinnan i rummet. Den första av tre böcker om Carl Mørck och Avdelning Q hos Köpenhamnspolisen. Den största deckarsuccén i dansk historia! Författaren fick Glasnyckeln 2010!
Moving on quickly: Tre representanter från facklitteraturen.
Jag älskar Jamie Oliver! På ett mycket heterosexuellt och manligt sätt. Jamies Italien är kanske hans allra bästa bok. Massor med läckra rätter och inspirerande recept!
Jan Stenmark är sannolikt vansinnig. Vi borde skatta oss lyckliga att vi får ta del av hans galenskap. I Storpack finns hans alla hans galna mästerverk samlade.
Keeeef! Att han kom ihåg tillräckligt mycket av sitt liv för att skriva om det är häpnadsväckande! ”Keith Richards says that kids should not do drugs. Keith Richards! We can’t do any drugs Keith because you f**ing had them all! We have to wait ‘til you’re dead and smoke your ashes!!”
– Denis Leary
En, ärligt talat, urusel svensk översättning kan inte förstöra en fantastisk historia…. It’s a gas gas gas…
Till slut: För barnen.
Bajskorv – Stephanie Blake. Det är så tråkigt nu när alla ens barn är för stora för sånt här trams. JAG är ju inte det!
Star Wars – Det kompletta bildlexikonet. May the force be with you. Always.
Sen får väl även jag tipsa om Strandberg & Elfgrens Cirkeln. En mycket välskriven och spännande ungdomsrysare. Många resor bättre än den där Mormontantens blodsugardravel. ;-)
Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd
Etiketter:
Bokrean,
Boktips,
Johan Zillén
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)











