"Bowie - Album för album"

”I have been accused of being the man that killed the sixties.
Not true. The sixties were already dead when I got there.
I merely helped to clear away the bodies....”
- David Bowie

Jag brukar dela upp Bowies plattor i fyra huvudsakliga grupper:

* Konceptskivorna – Ziggy Stardust, Outside, Diamond Dogs, Buddha of Suburbia
(En mer eller mindre tydlig story. I vissa fall rent musikalmaterial.)

* Ljudbildsskivorna – Heroes, Low, Earthling, Young Americans, Black Tie / White Noise
(Bowie hittar en ny leksak. Helheten överskuggar ofta de individuella låtarna.)

* De halvhjärtade – Tonight, Hours, Never let me down, Let´s Dance
(Trots enstaka guldkorn lämnar de dig slutligen besviken.)

* Låt-skivorna – Heathen, Scary Monsters, Station to Station ...och Hunky Dory
(En variation av stilar och sound, fokus på melodierna.)

Ja, ni förstår, jag är en fullkomlig Bowienörd. And proud of it!

”I samband med 40-årsjubiléet för David Bowies legendariska album The Rise & Fall of Ziggy Stardust & the Spiders from Mars kommer denna unika retrospektiv, en hyllning till en av populärmusikens främsta pionjärer. Författaren Paolo Hewitt presenterar alla David Bowies studioalbum i detalj. Boken innehåller kommentarer från dem som arbetade med skivorna, inklusive musiker, tekniker och citat från Bowie själv; samtida recensioner och intervjuer; alla skivomslag reproducerade i verklig storlek samt en mängd unika och tidigare opublicerade foton.”

2008 utsåg OUT Magazine (USAs QX ungefär) Ziggy till ”The Gayest album of all time”!
Ok.....Så signa upp mig för nästa års Prideparad då. För det är skivan med stort S. Skivan som jag köpt om och om igen. Spelat sönder både vinyl- och CD-utgåvor. Tvingat varje presumtiv flickvän och outbowiebildad polare att lyssna igenom.

”Fattar du inte detta så fattar du inte mig!” 

Kristus, vad påfrestande jag måste ha varit.

Mår bättre nu. Visdom kommer med åldern.

Vad jag än skriver om The Rise and Fall of Ziggy Stardust and The Spiders from Mars så kommer jag inte att kunna göra den rättvisa. Det finns mer magi på dessa dryga 36 minuter (exkl. bonusspår) än i all världens samlade Harry Potterböcker/Joe Laberoshower/Gandalfimitatörer.

Bowies musik är i mitt tycke ”the blueprint” för de efterföljande 40 (än så länge) årens mest intressanta musik. Hade vi haft Cure, U2, The Smiths, The Police, The Jam, Joy Division/New Order, Depeche Mode, Eurythmics, Nine Inch Nails, Pixies, R.E.M., Sonic Youth, Smashing Pumpkins, Radiohead, Flaming Lips, Suede, Blur, Verve, Manics, Placebo, Coldplay, Death Cab, Arcade Fire, The National, Kent m.fl. om det inte vore för Bowie? Kanske, men de hade nog inte låtit på det sätt de gör nu. Inte riktigt.

Gör någon ny musik någon gång då! Gubbskrälle!

Beatles och Dylan i all ära.
Bowie tog musiken någon annanstans. Gav den en helt annan själ.
Om Elvis är the ”King of Rock n´Roll”,
Aretha ”The Queen of Soul”,
Michael Jackson “ The King of Pop” (räknar vi självutnämnda titlar?),
och James Brown är ”The Grandfather of Funk”.

Vad är då Bowie?
”The Grandfather of Indie” kanske?

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd.

Linn Ullmann i Malmö idag!

Missa nu för tusan hakar inte Linn Ullmann på Internationell författarscen ikväll om ni befinner er i Malmötrakten. Hennes senaste bok Det dyrbara är en riktig skatt. Ett längre utlåtande om sagda titel hittar ni snart i en blogg nära er. Tills dess, pallra er iväg och se Ullmann samtala med kulturjournalisten Roger Wilson ikväll. Hade jag varit i stan hade jag gjort samma sak.

Vad: Ypperligt begåvade författaren Linn Ullmann.
Var: Ljusets kalender, Stadsbiblioteket, Malmö.
När: 19:00 ikväll.

Om Det dyrbara:

Jon Dreyers liv går i bitar. Hans stora litterära livsprojekt har gått i stå, han är konsekvent och smärtsamt otrogen mot sin fru Siri, något hon i sin tur är smärtsamt medveten om. Deras tonåriga dotter är våldsam och oregerlig, och Siri försöker samtidigt förhålla sig till en mor som börjat supa igen efter tjugo års nykterhet.

Allt börjar med att barnflickan Mille försvinner utan ett spår. Ovissheten om vad som hänt bultar som ett mörkt hjärta i familjen Dreyers liv. När Mille två år senare hittas död har sönderfallet gått mycket långt.

Linn Ullmanns romaner är verkliga gränsgångare mellan kammarspel, släktdrama, kriminalhistoria och mänsklig komedi. Kärleken är både hot och löfte, och i Det dyrbara framstår den med än tydligare skärpa än tidigare som den enda nåd vi människor har.

 
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Att värja sig från gubbarnas Dylan...

... är tydligen fullständigt omöjligt. Efter att med stor svårighet ha fattat beslutet att lägga ifrån mig Stig Hanséns bok, så tvingar sig istället Arne Sundelins nyutkomna Dylanalster på mig.

Allt ska bli ditt är av slaget dokumentärroman (numera omåttligt populär form) och handlar om Robert Zimmerman/Bob Dylan, från uppväxten i Hibbing fram till det stora genombrottet.

Om Arne Sundelin är man och medelålders och Dylanälskare? Det kan ni hoppa upp och fethaja. Om jag kommer att läsa? Ja, det är klart. Hoppas på lite mer Dylan den här gången bara. Om än i fiktiv form.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

I ain't gonna work on this gubbiga bok no more...

Nej okej, jag ger upp. Hur mycket jag än älskar Dylan så orkar jag inte med ännu en manlig Dylanälskares svärmiska närmande till idolen. Bobby Boy - mannen i mig, jag lägger dig nu åt sidan. Kanske (säkert) för att plocka upp dig igen, men för tillfället finns det så mycket annat som lockar i höstutgivningen att jag helt enkelt inte vill lägga viktig lästid på associativa utgjutelser om Stig Hanséns liv med Bob Dylan som fond.

Det finns saker jag gillar med boken. Hansén är en skicklig skribent, textens mjuka puls dunkar på helt lugnt och fint. Och en del nya Dylan-anekdoter får jag mig till livs (men inte så många som önskat). Uppskattar också storligen textmässiga blinkningar som när författaren beskriver en konstutställning och använder formen från A hard rain's gonna fall. Sådana grejer.

Men, men, men... det är helt enkelt för lite mr Bob och för mycket medelålders man funderar över livet för mig. Och ja, det hade jag väl kunnat ana mig till redan när jag läste titeln, men man måste ju prova. Och omslaget är ju to die for!!! (Stig Hansén är inte den enda som svärmar för Dylan).

Lite lättare blir det också att lägga boken ifrån sig när jag för ett tag sedan nåddes av den glada nyheten att Maestro himself skriver på del två av Chronicles. Yes! Som jag har väntat.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Rapport från Istanbul

Så går man omkring i Istanbul, en spännande stad som gärna framhäver att här möts öst och väst. Och nog är det så. Efter en dag med flera besök i moskéer hamnar vi på gågatan i den nyare delen av staden, slinker in i bokhandeln (som faktiskt liknar en Bokia-butik!) och fastnar framför topplistan. För se där, vad ligger etta på boktoppen i Istanbul, om inte den omtalade Femtio nyanser av honom!

Skulle kunna vara "Rapport från vår turkiska filial".

Guideböcker testades flitigt under besöket. För gott folk, i Istanbul är det lätt att hamna vilse. Och inte alla kebabsyltor serverar god mat. Bäst, kom vi fram till, är Time Out. Bra tips, roligt skriven med djupdykningar i sånt som livet i harem. Inte det paradis en del har trott, utan massor med intriger, strypningar med silkestråd och förgiftningar. Och Time Out har dessutom tillförlitliga restaurangtips, testade vi oss fram till.

Bästa Istanbul-lektyren borde förstås vara Orhan Pamuk (som vi tyckte att vi siktade med portfölj i närheten av universitetet - men vi kunde ju inte gärna gå fram och fråga!) Näst bäst måste vara Elif Shafak, som lär vara en populär författarinna i Turkiet. Hennes Bastarden från Istanbul finns i resvänlig pocket och visade sig vara perfekt innan, under och efter resan. Med både humor och allvar väver hon ihop en historia som samlar upp otroligt mycket av historia, mentalitet, mångfalden. Här finns skrockfullheten, sötsakerna, kulturkollisionerna, de skiftande livsstilarna man möter på gatorna, kanske inte så mycket religion, men allvar bland annat i form av folkmordet på armenierna. En öm punkt fortfarande för den turkiska ledningen - Elif Shafak höll på att bli inburad tre år för sin roman.

Trivsamt värre var det att följa Agatha Christie i spåren. En översötad Mojito på terrassen på Pera Palace satt fint i hettan, medan solen gick ner (antagligen över mer smogg än på Agathas tid). Men inne på det världskända hotellet, där gästerna från Orientexpressen bodde, såg det ut precis som förr. Tunga möbler och sammetsdraperier. Bara Agatha själv saknades.

Den legendariska deckardamen fanns i alla fall på åtskilliga porträtt inne på järnvägsrestaurangen "Orient Express". Maten var dessutom alldeles förträfflig - ta det aromatiska grillade lammet om ni kommer dit!

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Indiska bokfynd?

Jag är på väg att dra österut. Indien närmare bestämt. Vet inte hur det blir med läsningen, skralt skulle jag tro. Syftet med resan är av mer yogisk karaktär. Men sist jag var där hittade jag i alla fall den här underbara illustrerade utgåvan av Mahabharata på en bokhandel i Delhi.

Bilderna gör den inte riktigt rättvisa. Den är så fantastiskt fin! Pappret tjockt. Och illustrationerna! Jag älskar den.

 

Min förhoppning är att komma hem med uppföljaren i samma utförande. Wish me luck!

 

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

"Rekviem för John Cummings" – Nu i pocket!

”One two three four!”

När Dee Dee brölade det för första gången på CBGB:s 1974 – det var då punken började.
Glöm Stooges, MC5, Doors, New York Dolls och de andra som någonsin kallats för punkens förfäder. Ramones – De var punkens Big Bang.

Åren går. Skägget blir gråare och gråare och gamla hjältar tickar av. En efter en. När Joey dog i april 2001 var det som ett slag i magen.

Joey Ramone död?!!? Han kan väl inte dö, han finns ju nästan inte på riktigt.
På Ramones hemsida hade någon, under en bild av Joey, skrivit ”Adios Amigo” och lagt upp texten till Life’s a Gas;

"Life's a gas, Life's a gas, Life's a gas, a gas, oh yea
Life's a gas, Life's a gas, Life's a gas, a gas, oh yea
So don't be sad cause I'll be there Don't be sad at all"

Jag grät på riktigt då, blir fortfarande tårögd varje gång jag hör den låten.

Dee Dee försvann in i sitt sista heroinrus ett drygt år senare och Johnny förlorade kampen mot prostatacancer 2004. Tommy tickar på.

Vad har nu detta med något att göra överhuvudtaget?

Har det kommit en ny bok om Ramones?

Ja, typ.

John Cummings är en medelålders punkare. Den död hans tankar kretsar kring är främst hans egen förestående bortgång, eftersom hans cancer inte ger vika. Det vilar ett dröjande ljus över Bengt Ohlssons berättelse i det solvarma Los Angeles som han beskriver, en sista hågkomsternas trängsel före utslocknandet. John Cummings spelade fortare än alla andra. Hans uttolkare Bengt Ohlsson skruvar ned tempot så att romanen snarare går i takt med hjärtats slag, det hjärta som envetet kämpar på för att hålla ihop en kropp som sakta går under medan minnen av sex, kärlek, barndom, konserter, egna svek och andras, står fram med en sällsam tydlighet. Det är en helt oväntad bild av en av rockens mest berömda män. För John Cummings artistnamn var Johnny Ramone. Och det här är romanen om hans liv och död.

Bengt Ohlssons roman Rekviem för John Cummings, ty det är verkligen en roman och inte någon vanlig rock’n’roll-biografi, om Johnny (Cummings) Ramones karriärminnen och sista år i livet är en mycket mycket bra bok. Vi slår fast det på en gång. Friheten som en duktig författare tar sig när han/hon skriver skönlitterärt om en verklig person bäddar ofta för mycket intressantare läsning än en vanlig biografi (Oates ”Blonde” t.ex.). Men det är en mycket mycket bra bok för Mig - fyrtioårigt, relativt välbeläst, litterärt nyfiken och - kanske framförallt - gammalt Ramonesfan. Såg dem live sju gånger. Har alla skivor.

Gabba Gabba!

Men är det en lika bra bok för Inte-Jag?

Vet inte.

Tror inte gemene man (och han är ofta väldigt gemen) kommer sitta och mysa till gamla Dee Dee Ramone-anekdoter. Bli tårögd när gubbarna trillar av pinn en efter en.

Benke skriver som vanligt fantastiskt bra.

Frågan är bara hur många som kommer att bry sig?

"And I think of times we were together
As time went on it seemed forever
But times have changed
Now things are better
Someone had to pay the price"

(Here Today, Gone Tomorrow)

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd