Tävlingen avgjord – Här är vinnarna!

De fem signerade exemplaren av Elisabeth Akteus Rex roman "Valet" har hittat sina ägare. Linda i Kävlinge, Sune i Bromölla, Annica i Umeå, Klaus i Växjö och Ann-Margret i Arvidsjaur får varsin bok med posten. Stort grattis!


De och många andra kunde svaret på frågan om vilken film som ligger till grund för "Sliding doors". Visst är det "Ödets nyck" av Krzysztof Kieslowski, en film som vi övrigt varmt rekommenderar er att se. Nu tror vi att gästbloggandet tar paus för sommaren, men har ni missat någon av våra bloggande författare så hittar ni dem allihopa här.

Händer i butik idag!

Befinner ni er i trakterna av Löddeköpinge eller Ängelholm mellan klockan 12-14 idag ska ni definitivt kika in i någon av våra butiker.

På Center Syd träffar ni Leffe Delo, författare till nyutkomna "Havrefarsan" och till vår Ängelholmsbutik kommer Erik Magnusson och Fredrik Täckström, författarna till boken "Här fröjdas vi i hafvets vågor".

Läs mer under Aktuella evenemang.

Välkomna!

Bokhandlarna svarar: Hur markerar du hur långt du läst i en bok?

Bokmärken, kvitton, hundöron... Vad väljer du?

Filip Nygren, Helsingborg: Det blir oftast närmsta kvitto, slumpmässig papperlapp eller möjligtvis som sista utväg, ett riktigt bokmärke. Hur många bokmärken jag än köper så lyckas jag aldrig hitta ett när jag behöver det. Bland mina mer udda bokmärkes-verktyg hittar vi bestick, kreditkort och en annan bok (där böckerna fungerar som bokmärken åt varandra).

Eva Killberg, Ängelholm: När man som jag är storläsare, museiälskare och konsertfanatiker uppnås angenäma samordningsvinster och synergieffekter: högar av biljetter laddade med trevliga minnen och upplevelser. Dessa biljetter (som ofta dessutom är från Italien och väldigt snygga) får sin optimala användning vid bokläsning. Eftersom jag ofta har ett halvdussin böcker på gång, skulle annars bokmärkesförbrukningen skjuta i höjden.
Det förekommer också, måste jag erkänna, en hel del hundöron i mina böcker. Men vad gör det? Meningen med en bok är att den ska läsas - och då blir den inneboende logiken att den får se läst ut. Dessutom kan ett och annat hundöra markera särskilt tänkvärda eller vackra sidor. Och någon gång, när jag blir pensionär och får oceaner av tid, ska jag gå tillbaka och njuta av dessa höjdpunkter i läsningen (tror jag...)

Susanna Mattsson, Jägersro: Jag är väldigt förtjust i fina bokmärken och försöker att köpa med mig något nytt från varje resa jag gör. Eftersom jag läser väldigt många böcker åt gången räcker de ibland ändå inte till (eller så finns de bara inte till hands) och då blir det ett kvitto, en biljett eller ett hundöra beroende på. Eller så fäller jag helt sonika upp boken och låter den ligga öppen. Jag är ingen motståndare till att bära hand på mina böcker, vare sig genom att vika sidor, bryta prämar eller att stryka under och anteckna. Jag gillar när de känns lästa.

Martina Montelius släpper loss kulturtanten

Kulturtanterna går på det mesta som händer i form av bokträffar, teatrar, konserter, utställningar. Utan dem skulle sannolikt hela kultursektorn i Sverige rasa samman i ett enda konkursbo. Ändå finns något lätt föraktfullt när man talar om kulturtanter, som om det inte fanns en människa under den rymliga Gudrun Sjödén-tunikan. Det är något könlöst över bilden av kulturtanten.

Det här förändrar nu Martina Montelius radikalt i sin roande roman "Oscar Levertins vänner". Här låter hon kulturtanten Boel Märgåker, 62 år, släppa loss. Hon kastar alla hämningar över bord på litteraturkryssningen, tumlar runt med både kvinnor och män och försöker även knarka på en krukväxt medförd hemifrån. Nu får de fula orden ta plats liksom Boel själv! Varför ska hennes man ha ensamrätt till hennes kropp - när han inte ens är intresserad av den?

Det blir många förtjusta skratt när man läser om Boels utsvävningar, satiren är inte att ta miste på och samtidigt är det faktiskt en berörande historia. Boel är känslomässigt och fysiskt undernärd. Jag känner plötsligt stor ömhet för kulturtanten Boel, som inte hittat det hon sökte i litteraturcirkeln "Oscar Levertins vänner".

Hur det slutar för Boel? Det får ni själva klura ut efter en stunds giftigt underhållande läsning!

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

Nej du Jo...

Nu frågar ni er (med rätta): Hur många gånger kommer hon köra tricket ordvitsrubrik med Nesbø-koppling? Svaret är hur många gånger som helst. Jag är från Göteborg.

Med det klargjort tänkte jag ägna resten av texten åt Jo Nesbøs senaste alster "Blod på snö" som kom ut i slutet på förra veckan. Som ni kan utläsa av min (mycket) skojfriska rubrik var jag inte helt nöjd.
Jag är ju som ni vet ett stort Harry Hole-fan. Jag älskade "Sonen". Så ja, mina förväntningar var såklart höga. Och nej, de infriades inte.

I korthet handlar boken om en hit man som blir kär i personen han får i uppdrag att mörda. Att hon är chefens fru gör det liksom inte lättare. Redan när jag läste om bokens handling tidigare i våras kändes den lite tunn. Tunn är också boken, bara knappa 200 luftigt satta sidor. Max två timmars läsning. Max alltså.

På innerfliken står det att "Blod på snö" och uppföljaren "Midnattssol" (kommer i höst) följer i spåren av den klassiska, goda kiosklitteraturen. Det är nog här skon klämmer. Jag vill på inget vis vara en snobb, men kiosklitteratur (må vara hur god som helst) är liksom inte min kopp te. Får känslan av att Nesbø vill vara Raymond Chandler. Det där ensamma, hårdkokta, svarta. Det är mycket möjligt att han till och med lyckas med det. Jag har aldrig fallit för Chandler heller.

Det finns några förlåtande drag. För det första behöver jag inte gilla den här boken. Den kommer att sälja sig själv. Jo Nesbø gör det. Dessutom kommer jag med gott samvete att kunna rekommendera den till läsovana personer som vill ha något spännande att läsa. Att vår mördare råkar vara litteraturälskande dyslektiker tjänar just det syftet extra väl.

Personligen vill jag däremot ha intressantare intrig och fylligare text. Jo, bättre kan du!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
 

Tävla med oss - sista chansen!

Ni har väl inte glömt att skicka in svar i vår senaste tävling? Fem signerade exemplar av Elisabeth Aktues Rex "Valet" ligger i potten.

Sara har ett liv många drömmer om; hon är rik, har en fin man, välartade barn, och ett hus vid havet. Men hon har en väl bevarad hemlighet. Under hela äktenskapet har hon haft en passionerad affär med en annan man. Hon kommer till en punkt då hon måste välja. En unik roman med ett intelligent utformat upplägg som kan få dig att fundera över sina egna livsval.

För att vara med och tävla:
Skicka rätt svar på frågan nedan samt namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se
Svaret vill vi ha senast idag.

Valet" har med sin tre slut liknats vid filmen "Sliding doors". Men vilken film av en polsk regissör ligger till grund för "Sliding doors"?
1. "Ödets nyck" av Krzysztof Kieslowski
X. "Olivier, Olivier" av Agnieszka Holland
2. "The ninth gate" av Roman Polanski
Lycka till!

Här skriver Elisabeth Akteus Rex mer om sin bok.

The story of my life …

“När hon kliver in i bokhandeln där han arbetar är han förlorad. Han måste få veta allt om henne. Måste få ha henne för sig själv. Så han börjar följa efter henne, spionera när hon träffar andra män, bryta sig in i hennes lägenhet, stjäla hennes telefon och hacka hennes e-post. Han kommer inte att låta något, eller någon, stå i vägen för deras kärlek.”

Ja, som ni förstår är det nästan som att läsa om sitt eget liv.
Äntligen en författare som skildrar vardagen för oss bokhandlare …

Eller nja, kanske inte riktigt.
Huvudpersonen och berättarrösten Joe och jag delar många åsikter om litteratur, det är sant. Vi brinner bägge för böcker och den fysiska bokhandeln men, i ärlighetens namn, så slutar nog likheterna där.
Det är ytterst sällan som jag stalkar mina kunder, eller brutalt mördar deras gamla pojkvänner och påfrestande bästisar. Jag säger inte att det aldrig sker, men det hör absolut inte till vanligheterna.

Caroline Kepnes thrillerdebut ”Du” har fått fin kritik och mångna bokbloggshyllningar.
Stephen King (Skräck- och Blurbmästaren) twittrade: ” … hypnotisk och skrämmande. Lite Ira Levin, lite Patricia Highsmith, och full av skarp humor... Originellt. Har aldrig läst något liknande...”

Själv är jag definitivt road av denna udda, och lite porriga, American Psycho-kusin. Men riktigt ivägblåst blir jag inte. Boken är smockfull av popkulturella och litterära referenser. Kul ett tag, lite tradigt i längden. En del av intrigvändningarna känns väldigt konstruerade och ”bekväma”.
Och även om Fröken Kepnes är en långt bättre författare än Fru James så får jag ändå konstant ”Fifty Shades”-vibbar i både handling och dialog.

Good, but not great. Tre starka getingar ungefär.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd