Hemma hos... Berlin och böckerna del 2

Befinner mig som bekant i Berlin just nu. Lånar lägenhet av ett par kompisar som istället bebor vårt hus i de skånska skogarna och klappar våra katter.

Vi stormtrivs såklart. För hur kan man som bokälskare inte älska ett hem där det inreds med böcker? Är inget större fan av gigantiska "Carpe Diems" på väggarna. Den här typen av skrift på väggen är däremot helt min melodi.

Världens bästa Tove.

Och världens bästa Bob.

Bokboxens Tysklandskorrespondent
a.k.a.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel JÄgersro

Goethe på vinyl... Berlin och böckerna del 1

 
Tyskarna tar sannerligen litteraturen på allvar. Denna kategori har i alla fall jag aldrig stött på i en begagnad skivaffär i Sverige. Synd bara att min egen tyska är usel, annars hade jag kunnat åka hem med inte mindre än tre Goethe-vax och kanske kommit över min Werther-fobi på kuppen. 

Bokboxens Tysklandskorrespondent
a.k.a.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bästa resesällskapet

Nu lämnar jag boknaseriet för en tid och går på semester. Större delen kommer att tillbringas i favoritstaden Berlin. Det bästa med en riktig storstad är att det trots upprepade besök alltid finns nya saker att upptäcka. Så jag har ägnat nedräckningstiden till att peppa och fantasiresa med de här två utmärkta reseguiderna. Bägge fjärran från den klassiska resehandbokens torra uppräkningar av sevärdheter du kan googla upp på tre sekunder.

Karavans "Mitt"-guider funkar faktiskt precis som det är tänkt, det vill säga som den där kompisen på plats. Den med kollen du inte har. Samma sak gäller Valle Wigers utmärkta "Berlin stadsdel för stadsdel" (som jag även äger i en tidigare upplaga, så bra är den). Den senare innehåller dessutom intervjuer med Berlinbor, boktips och har en ton och ett språk jag verkligen uppskattar. Och även om en del av tipsen är samma i de båda böckerna kompletterar de varandra fint.

Som tur är har jag också några riktiga kompisar av kött och blod (ja jag har sådana också, inte bara pappersvänner) på plats som kan ge mig alla de där extra superspeciella tipsen. De där som ingen guidebok i världen har koll på eftersom de är specialsydda för mig.

Lyx.

Och för er som undrar... Självklart kommer jag att agera Tysklandskorrespondent åt Bokboxen under min resa. Håll utkik!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Bästa uppväxtskildringen?

Eva Killberg, Ängelholm: Silvia Avallone: "Stål". Just nu är den lysande berättelsen om två tonårstjejer i en stålstad i Italien absolut bäst. Silvia Avallone får det att kännas hur det är att vara 13 år och leva i ett område som inte är det minsta glamoröst. Turistparadiset Elba glittrar utanför, men dit kommer aldrig tjejerna. De vuxnas värld är något av en gåta för tonåringarna, de är på tröskeln till vuxenvärlden. Det är spännande, inte minst de äldre brödernas liv. Men katastrofen lurar om hörnet på de heta gatorna.

Johan Zillén, Center Syd: Jag älskade Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". En varm och gripande berättelse om att växa upp med en ensamstående och alkoholiserad pappa. Kanske, dessutom, vår tids stora arbetarklassroman.

Susanna Mattsson, Jägersro: Åh, det finns så många... men den första jag kommer att tänka på är Barbro Lindgrens "Hemligt"-serie ("Jättehemligt", "Världshemligt" och "Bladen brinner"), där vi, via omarbetade dagböcker, får följa författarinnan från fjärde till nionde klass. Jag vet inte hur många gånger jag läst den här fantastiska sviten. Barbro Lindgren väjer inte för någon av livets sidor; kärlek, död, glädje och sorg samsas om utrymmet på boksidorna, precis som i verkligheten. Moderna klassiker.

Signering på Center Syd idag!

Snabbinsatt Sommar-signering!

 Deckarförfattaren Lars Rambe dyker in i vår butik på Center Syd idag och signerar sin nya thriller "Solens sista strålar" (en välvald titel för den här sommaren inte sant ...).
Du träffar honom i Löddeköpinge mellan 11 och 13!

Sommarläsning in a Digital World

Efter att ha varit en sväng i Amerika och sedan jobbat några veckor gick jag i helgen på ytterligare några veckors välförtjänt (tycker jag i alla fall) semester. Många böcker kvar i sommarhögen att beta av ännu, och inte blir det bättre av att det rasslar in efterlängtade manus i mailkorgen heller…

Jag föredrar absolut, till 100 %, utan tvekan, att läsa i gammalt, hederligt, trädmördande pappersformat. Helst inbundet eller pocket, men jag väljer till och med utskriven pappersbunt framför att läsa på iPad eller annan e-boksläsare. Jag är ok med att läsa kortare texter på skärm, eller att ”skumma” en titel jag vill ha bättre koll på men kanske inte nödvändigtvis känner mig tvungen att insupa ultranoga.

Men vad gör man när det med bara några dagars mellanrum dunsar in följande hösthöjdare:

”Norr om Paradiset” av Thomas Engström, den tredje och fristående delen i serien om den gamle Stasi-veteranen, krögaren och problemlösaren Ludwig Licht.

”Två bilbomber sprängs utanför en restaurang i Miami. De döda är ledande inom den exilkubanska anti-Castrorörelsen. När Ludwig Licht tillsammans med FBI utreder dådet dras han in i en mörk härva med förgreningar femtio år bakåt i tiden – och med livsfarliga konsekvenser för USA:s relation till både Havanna och Moskva. Maktspelet om Kuba kan börja.”

”Stjärnfall” av Lars Wilderäng. Andra delen i den dystopiska trilogin som började med ”Stjärnklart” förra året (och avslutas med ”Stjärnstopp” eller ”Stjärnskott” eller ”Stjärnanis” eller möjligtvis ”Stjärnornapåslottet” nästa år?).

”Tio år har gått sedan den moderna civilisationens undergång, när all elektronik slogs ut av ett högteknologiskt angrepp. Livet har sakta börjat stabiliseras, men är faran verkligen över? Nedsläckningen, som perioden när elen försvann kallas, var troligtvis bara början. Nu står mänskligheten inför ett än större hot.”

Samt sist, men inte minst, “Färjan” av Mats Strandberg (ena halvan av “Cirkeln”-duon).
En utlovat blodig skräckroman!

”I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.”

Ja, det är bara att sätta sig och kisa mot skärmen i solljuset i trädgården då.
Eller gå in och mysa ner sig i soffan.
Den här sommaren blir det ofta alternativ två …

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd.

Snuvad på konfekten

Inspirerad av fantastiska "Store bror" frångick jag min planerade sommarläsning och började lyssna på Lionel Shrivers "The post birthday world" ("Dagen efter" på svenska). En bit in i boken började jag ana att något var fel. Shrivers vanligtvis så precisa, men också ordrika, berättarstil kändes okaraktäristiskt stympad. Och mycket riktigt. När jag tittar närmare på ljudbokens omslag står det ju klart och tydligt att den är förkortad. Vilket oskick (och vilket slarv av undertecknad att inte ha uppmärksammat detta före lyssning)! Vad jag vet är det ett anglosaxiskt påfund, för jag har aldrig stött på en svensk ljudbok som är stympad på detta vis. Och jag har alltid tyckt att de engelska utgåvornas klarläggande före läsningen att boken är unabridged varit onödig, liksom skrytig, information. Klart den är liksom! Men uppenbarligen inte alls så klart.

Kanske var det korkat av mig att inte genast införskaffa en okortad utgåva och läsa den, men jag var helt enkelt för nyfiken, och nu - efter avslutad lyssning - känner jag mig lite snuvad på konfekten. Visst fick jag med mig handlingen, men detaljerna. Tänker att de hade lyft boken ännu ett snäpp.

Kort eller inte är det en bra roman, om än inte riktigt i samma klass som "Kevin..." eller tidigare nämnda "Store bror". Omständigheterna gör dock att jämförelsen kanske är orättvis.

Boken handlar om Irina som lever i ett gott, men kanske lite slentrianmässigt äktenskap med Lawrence. En kväll äter hon middag på tu man hand tillsammans med en bekant, snookerspelaren Ramsey. Tycke uppstår, som man säger, och efter avslutad middag följer hon med Ramsey hem och antingen kysser eller inte kysser honom över hans snookerbord. För i den stunden uppstår ett sådant där nästan livsavgörande tillfälle där det gäller att välja. Det gamla, trygga och säkra. Eller det nya, spännande och passionerade. Shriver låter Irina göra något som vi aldrig kan tillåtas göra utanför fiktionen. Hon väljer Lawrence och hon väljer Ramsey. I resten av boken utvecklas hennes liv parallellt. Det är ett lockande grepp, och det är omöjligt att veta hur det ska sluta.

För som vanligt i Shrivers böcker är sensmoralen inte självskriven. När slutet kommer - spelar det någon roll vad vi valde? Nej, egentligen inte, tycks hon säga. Egentligen inte.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro