I flera veckor har ”Det stora huset” av Nicole Krauss legat halvläst på mitt nattduksbord. Jag såg fram emot att läsa den eftersom jag gillade ”Kärlekens historia”, men nu när den väl ligger där händer det liksom bara inte. Jag märker ju att det är bra, liksom egentligen, men ändå kommer jag ingen vart. Tror helt enkelt att jag drabbats av min klassiska sommarsjuka, dvs. varför äta bröd när man kan äta bakelser? Omvandlat till läsning blir det Krauss ut, Keyes in.
Jag vet inte vad det är med sommaren som gör att jag måste förändra mina läsvanor, men varje juni är det likadant. Jag börjar längta efter chicklitt och vampyrmysterier. Och eftersom jag väntar på att den senaste boken om Sookie Stackhouse, "Dead reckoning", ska komma i liten pocket så får Marian Keyes fylla behovet av litterärt smågodis. Och det gör hon med den äran. Hon är ju ändå drottningen i sin genre. Dramaturgin är enkel, och intrigen hyfsat förutsägbar, men hon har finfin humor och underhållningsfaktorn är skyhög. Dessutom är det skönt att ibland läsa böcker där det trots en del mörkare inslag alltid ordnar sig på slutet.
Min och Marians kärlekshistoria inleddes redan sommaren 2001 då jag i rask takt tryckte i mig ”Vattenmelonen”, ”En oväntad semester” och ”När Lucy Sullivan skulle gifta sig”. Men där lärde jag mig snabbt en läxa. Mer än två Keyes i rad och jag drabbas av akut chicklitt-förgiftning. Eller kanske kan det också vara så att ”Lucy Sullivan…” inte var speciellt lyckad, för jag tyckte så illa om den att jag ville lämna den på tunnelbanesätet (bodde i Stockholm då), men lät bli för att jag tyckte synd om den som skulle hitta den. Det här ledde till några Keyes-fria år, men sedan var jag på det igen. Nu håller jag mig till de där en eller två böcker per sommar som doktorn rekommenderar.
Ni som är insatta i Marian Keyes bibliografi har väl nu redan sett ett problem torna upp sig vid horisonten. En eller två böcker per år, sedan 2001… det kan inte finnas många kvar nu. Korrekt! Nyligen införskaffade ”Änglar” är en av få (förutom ”The brightest star in the sky” som jag inte gillade något vidare och lade ifrån mig efter några kapitel) jag inte läst. Och inte verkar det vara något nytt på gång. En snabb titt på Marian Keyes hemsida ger inga uppmuntrande besked om att författarinnan skulle ha tagit sig ur den djupa depression hon drabbades av för ett och ett halvt år sedan. Jag håller tummarna för att det för henne, precis som för hennes hjältinnor, ordnar sig på slutet. Och att jag har en ny bok att se fram emot nästa sommar. Get well soon, Marian!
Susanna Mattsson
Killbergs bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar