Boel Berman – "Den nya människan"

Jag älskar dystopier!
Tuggar på naglarna med gänget i Walking Dead. Hejar på de goda i Pestens Tid.
Gråter ögonen röda åt Mannen och Pojken i Vägen
Flickan från Ingenstans, Släktet, Hungerspelen, Metro 2033!
Det är ingen hejd på hur kul jag tycker det är med världens undergång och näst-intill-utrotning av det mänskliga släktet. Rätt åt oss för bövelen!

Boel Berman har skrivit en till. Som utspelar sig i Sverige, med en skön twist.

Året är 2014 och det föds inte längre några barn. Världen är lamslagen.
Försäljningen av små irriterande sällskapshundar, och kläder till små irriterande sällskapshundar, ökar dramatiskt när barnlängtande par letar barnsubstitut. Adoption av redan födda barn från U-land skjuter i höjden.
Plötsligt, tre år senare, börjar kvinnor bli gravida igen.
Men barnen som föds är annorlunda. Känslokalla och avlägsna.
Och de utvecklas snabbt…

Den nya människan är en liten Sci-Fi-pärla.
På ett väldigt ”Borde-bli-välproducerad-SVT-Tv-serie-som-sedan-köps-av-HBO-och-blir-världssuccé-samt-gör-författaren-väldigt-rik”-sätt.
Och även om grundidén påminner en del om PD James klassiker The Children of Men (Människors barn), som blev film med Clive Owen för några år sen, så tar historien en helt annan väg rätt snabbt.

En invändning dock.
För kort och lite väl abrupt slut.
Men jag är villig att förlåta (den sannolikt snart mycket förmögna) författarinnan.
För jag kan inte tänka mig att man inte spinner vidare på ett sånt här starkt koncept?
Nog kan vi väl se fram mot en fortsättning?

Johan Sci-Fillén
Killbergs Bokhandel Center Syd