Ferrante-febern efter Neapelkvartetten håller sitt grepp om mig - och om många andra.
Jag kastar mig över de nyöversatta titlar som nu kommit ut, skrivna i slutet av 1990-talet:
"Dagar av ensamhet" som är en nästan absurt svart skilsmässoskildring.
Och nu läser jag Ferrantes debutbok "Plågsam kärlek". Författaren - ännu dold bakom pseudonym - är tveklöst en stor feminist. Och det baserar jag på att hen skriver om saker som varit skamligt kvinnliga. Som här: En vuxen kvinnas beroende av sin mor. En åldrad mor som kanske haft en älskare. En mor som dränker sig iklädd lyxiga underkläder. Mensblodet som rinner på begravningen. Hur dottern måste ta hand om moderns underkläder. Om att inte vilja bli som sin mamma - men ändå bli lik henne.
En stor del handlar om hur männen utgör ett ständigt hot mot den kvinnliga kroppen och identiteten. Och allting blir förstås farligare, intensivare och känslostarkare i Neapel.
"Plågsam kärlek" är visserligen inte samma mästerverk som de senare romanerna i kvartetten.
Men även denna första roman är en väldigt stark berättelse om kvinnans utsatthet.
// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar