"Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv.
Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand.
Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren.
Samtidigt brottas hon med sig själv och sina minnen. För vem är hon nu? När hon inte längre har någon annan att leva för? När hon bokstavligen är ensam kvar."
Är det verkligen något vi behöver 2021?
Efter att nyss ha läst Bethany Clifts ”Överlevaren” (”Last One at the Party") så är mitt svar ett rungande ja!
McCarthys ”Vägen”, Kings ”Pestens Tid”, Aldermans ”Makten”, Atwoods ”Tjänarinnans berättelse”, Harts ”The Warehouse”, Engström/Richerts ”Nattavaara” m.fl.
Listan på fantastiska böcker om världens undergång och civilisationens slut kan göras nästan hur lång som helst. Cronins ”Passagetrilogi” glömde jag förresten! Och Orwells ”1984” naturligtvis!
Här sprider sig 6DM-viruset över världen med rekordfart. ”Six Days Maximum”, för att det är så länge du väntas överleva när du smittats …
Ni vet hur Covid-19 har en dödlighet på i snitt 0.003 % till 0,5 %?
Med 6DM är siffrorna omvända.
Dödligheten är statistiskt sett 100 %.
För i London har en kvinna överlevt. Det här är hennes berättelse.
Utrikisk kontra svensk utgåva. |
Vad vi har här är en allvarlig bok, med en bitvis lättsam ton, bitvis väldigt gripande.
Hur hon hanterar sina föräldrars bortgång, sin makes, alla döda vänner.
Allt berättas med sådan värme, och med en svart humor som jag fann helt underbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar