 |
| Copyright/fotograf: Emelie Asplund |
Det var mitt i vintern år 2001 och jag var så glad att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag hade fått nytt jobb, och inte vilket som helst – jag skulle få jobba i bokhandel! Min inre boknörd jublade, och gjorde upp långa listor på allt vi skulle kunna köpa med personalrabatt. Lagom till bokrean kastades jag rakt in i arbetet på bokhandeln på Center Syd (då Bokia, numera Akademibokhandeln).
Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag blev kvar som anställd i olika bokhandlar under nästan tio år, innan jag gick över till en annan del av bokbranschen och började som förlagsredaktör. Det var otroligt kul – varje boknörds dröm.
Men så gjorde livet plötsligt en U-sväng. Min dåvarande man fick oväntat finansiering för ett forskningsprojekt i USA och vi flyttade dit. En helt ny vardag, även om jag fortsatte som redaktör på distans. Vi bodde i södra Texas, men reste runt i stora delar av landet. Kom till ställen man inte trodde kunde finnas, om man inte hade sett dem själv. Dels var det naturen: oerhörda vildmarker som fortsatte mil efter mil, med djupa skogar eller klippor som kastade sig rakt ner i havet. Dels var det människorna: vi träffade så många som berättade helt galna historier om vad de hade upplevt. Ofta kändes det som att vara i en film, lätt overkligt och som om det fanns berättelser som bara väntade på att spelas upp framför oss.
Och så var de där underliga husen. Överallt fanns de. Det kvittade om vi var mitt ute på prärien eller långt inne i ett träsk. Nog tusan stod där något helskumt litet hus, mer eller mindre övergivet. Snett och vint, hopsnickrat av vadhelst man kunnat hitta. Mängder av konstiga prylar utanför. Det var omöjligt att inte gå igång och börja fantisera. Vem kunde bo så? Vad hade hänt där inne?
När vi kom hem började en romanidé att gro. Ett av de där underliga små skjulen. Två personer som växer upp djupt inne i de där skogarna. Det var oemotståndligt att skriva om dem. Så föddes det som till slut blev min roman Med bergens andetag. En berättelse från bergen i Appalacherna, om att hitta hem och försonas med sitt förflutna. Om klassklyftor, lojalitet och vad en familj egentligen är.
Och nu står boken där, i bokhandeln på Center Syd. Exakt där jag en gång började. Min inre boknörd jublar igen, över att cirkeln har slutits så fint.
// Therese Widenfjord
"Den New York-baserade fotografen Nick Turner återvänder till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna när hans far blir sjuk. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. Men Nicks svek visar sig inte vara glömda. För hur mycket kan en familj egentligen förlåta?
I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid."
"Widenfjords beskrivningar av naturens skiftningar efter årstiderna är ljuvlig läsning som rymmer både dofter och visuella betraktelser."
BTJ-häftet nr 20, 2023
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar