You give me fever...

Härom veckan landade nyutgåvan av "Feber 2 : Sånger om kärlek" i butiken. Intresserad av såväl läsning, musik och kärlek (dessutom är det snart Alla Hjärtans - månne detta bli en fin present?) som jag är kastade jag mig över den. Och insåg snabbt att Lennart Persson visserligen presenterade ett gediget urval (om än lite gubbigt - men hey, ni som följt den här bloggen ett tag vet att jag älskar mina gubbar. Min sambo hävdar att jag har musiksmak som en 65-årig man). Men det finns luckor.

Okej, Chet Bakers "Not for me" är faktiskt med. Den har jag lyckats göra slut till en gång. Det var verkligen inte meningen att just den skivan skulle vara på just då. Å andra sidan blev jag själv lämnad till U2:s "All I want is you" några år tidigare. Av samma kille! (Denna plötsliga vurm att avslöja intimiteter ur mitt förflutna måste nog skyllas på en intensiv period med Knausgård - igen. Jag ska  upphöra med detta oskick och bli mer opersonlig å det snaraste).

Jag hyser all respekt för salig Persson och hans egna kärleksfavoriter, men känner mig ändå manad att lyfta fram några sånger han missat. En liten komplettering bara. För utan dessa. Ingen kärlek.

                                        

Lesley Duncan – "Love song" 

Om kärlek som något större än bara "yeah, yeah, yeah, I want you!". Finns inspelad med Elton John också, men det här är versionen vi alla vill höra.

The Cure - "Catch"

Någon skulle kanske hävda att "Love Song" är ett bättre val. Men inget slår "Catch" ifråga om att fånga den universella känslan av det-gör-så-ont-det-måste-vara-kärlek.

Bob Dylan - "I want you"

Ibland behöver det helt enkelt inte sägas mer. (Titta på de fina bilderna ovan och lyssna här).

John Lennon – "Love"

Drömde en gång att jag gifte mig med John Lennon i min barndoms pulkabacke. Det var sol och gräset var grönt. Fåglarna sjöng. Alla levde. Vi var mycket kära.

Nick Cave - "Straight to you"

Visst, låten handlar kanske om hur Nick försöker sluta droga, men jag säger kärlek som kärlek. I pampighet är den oöverträffad. Och videon är ju ett kapitel för sig.

Leonard Cohen - "Hey, that's no way to say goodbye"

Ingen lista med kärlekssånger är komplett utan Cohen. Så är det bara. Inledningsmeningarna i den här låten. De knäcker mig. Varje gång.

Rue Royale - "Even in the darkness"

Nummer ett idag får ändå bli den här poppärlan. Ni som ännu inte upptäckt Rue Royale (och ni är tyvärr många, fast kanske lite färre nu) – här är låten som fick mig att bli kär i dem! Och som får mig att bli lite extra kär i min man, varje gång jag lyssnar.

Tillbaka till litteraturen. Det är nämligen inte bara för låtvalet man ska läsa "Feber 2 : Sånger om kärlek". För boken är så mycket mer än en upprapning av låttitlar. Varje sång presenteras med en egen biografi, en egen historia, ett eget utsnitt i tiden. I texten om "Not for me" får jag till exempel förklarat begreppen "East Coast hot" / "West Coast cool" i den amerikanska 50-talsjazzen utöver den välkända berättelsen om hur langare slog ut Bakers tänder - inte så kul om man är trumpetare. Det är mumma för vilken musikaliskt överintresserad person som helst. I synnerhet för en med smak som en 65-årig man.

Vilka är era kärleksfavoriter? Musikaliska eller litterära. Hit me!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro