”Året är 1717 och den kallaste vintern i mannaminne står för dörren. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det kärva men vackra Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill dem tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare. Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts …”
Cecilia Ekbäck är en lite ovanlig svensk debutant. Hon är uppvuxen i Hudiksvall (det är inte den ovanliga biten), men har bott större delen av sitt liv utomlands. Hennes debutbok, ”I vargavinterns land” är således skriven på engelska och sedan översatt till svenska.
Ok, det kanske inte var sådär jätteovanligt men försök du att hitta på nya infallsvinklar varenda gång du måste klämma ur dig en bokblogg! Fatta pressen här!
Till saken kanske…
Boken då? Hur är den?
Jodå, den är inte dum alls faktiskt.
I ärlighetens namn så är den lite trög i starten men trägen vinner. När man väl kommit in historien så är belöningen en mörk och ryslig berättelse. Inte superoriginell, men välskriven och stämningsfull.
Det finns lite toner av Kerstin Ekman här. En gnutta Therese Söderlind. Sättet som Ekbäck hanterar de ”övernaturliga” delarna av historien får mig att tänka lite på Johan Theorin.
Finns det andar på berget?
Vandrar de döda utanför dörren?
Eller är det bara hjärnspöken och fantasi?
Skaplig blurb författaren lyckats lura sig till också …. :-)
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Den här boken verkar jätteintressant.
SvaraRadera