 |
| Word! |
Läste en intervju i senaste numret av Books and Dreams där Helena Dahlgren fick svara på frågan vad som gjorde henne riktigt, riktigt rädd. Svaret:
"Att titta på nyheterna eller läsa en dagstidning. Jag läser hundra gånger hellre om mördarclowner, än försöker ta in vår samtid. Verkligheten är alltid värst."
Lite senare i samma nummer pratade en annan av våra Bokboxen-vänner, Camilla Sten (författare till utmärkta En annan gryning, recension här), om primalrädslor:
"Bra skräcklitteratur bygger alltid på primalrädslor! Vi människor är väldigt bräckliga och behöver bearbeta det. Ska vi överleva – eller inte? Vi läser inte sagor för att lära oss att det finns drakar, utan för att drakar kan dödas."
Utan att använda bloggen som forum för att psykologisera mig själv allt för mycket kan jag ändå säga: Jag har inte mått prima sedan jag kom hem från Nice. Och om jag klagade på att jag inte kunnat läsa ut mina böcker den här sommaren så stämmer inte det längre. Det var länge sedan jag använde fiktionen så mycket som flykt och tröst. Kanske kan inte alla drakar dödas i böckerna jag läst (Marwood!), men att få fly in i en annan verklighet när den riktiga är alltför svår att hantera, det är en ynnest. Tack för det litteraturen! Och tack Helena Dahlgren för att du pepprat mig full med tips. Trots att jag hittat många gamla favoriter bland kapitlen ser min 100 hemskaste ut såhär:
Det ska nog lyckas ta mig genom det värsta!
Helena Dahlgren gästbloggade hos oss tidigare i somras, Camilla Sten i vintras. Läs deras texter här och här.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar