Gästbloggaren: Mattias Edvardsson

författarfoto:  Emil Malmborg

När jag läste i Lund på nittiotalet fanns det ingen skrivarlinje på universitetet. Alltså fick jag lov att uppfinna en sådan. Det är en av fördelarna med att vara författare. Man får syssla med ljug och hittepå. Sådant gillar Zack i min nya roman.

Som författare får man placera ut lik i skogarna runt Veberöd, låta omsusade kulturmän försvinna spårlöst från Professorsstaden i Lund. Man får till och med flytta in sitt alter ego i ett inrökt studentkök på Grönegatan och frossa i pretentiösa kvasiintellektuella diskussioner utan att förlora sin värdighet. Sådant gillar både Zack och jag.

I En nästan sann historia får vi följa Zack under ett riktigt hundår. Han får kicken från sitt creddiga kvällstidningsjobb och blir dumpad av snyggoflickvännen, tvingas lämna Stockholm och flytta hem till sin morsa i Veberöd. En gång var han (i viss likhet med undertecknad) en nittonårig student med litterära ambitioner, men när han nu bestämmer sig för att skriva en bok är drömmarna om Augustpris utbytta mot förhoppningar om topplistor, tv-soffor och cash (I viss likhet med undertecknad? Nej, jag bryr mig så klart varken om topplistor eller Malou – men kan fortfarande tänka mig en August).

Om jag ska beskriva En nästan sann historia? Det är lite aka-porr, lite mordgåta, en kulturman och en hel del skrivande. En förhoppningsvis lite spännande whodunnit-roman om litteraturen och det förrädiska minnet. Och om livet som sådant (Nu låter jag nästan som den där nittonåringen igen). Någon har beskrivit den som en blandning av Sanningen om fallet Harry Quebert och Den hemliga historien. Någon annan har kallat den Donna Tartt light. Själv blir jag lite skraj av att över huvud taget nämnas i sådana sammanhang.

Vill ni sedan hävda falsk marknadsföring ("Sa du Donna Tartt? Snarare Mitt livs novell!") finns det flera tillfällen att stöta på mig i Skåne under hösten (med betoning på ”på”). Spana in hemsidan mattiasedvardsson.se för detaljer. Jag tar emot utskällningar och förnedrande blickar, men inga reklamationer. I värsta fall kan jag kanske erbjuda deckarkungen De la Mottes nya som plåster på såren.

Mattias Edvardsson är född 1977 och uppvuxen i Trelleborg. Nu bor han utanför Lund med sambo och två barn. Han har tidigare givit ut två ungdomsböcker på Opal och två romaner på Parabellum Nord. När han inte skriver böcker arbetar han som gymnasielärare i svenska och psykologi.