 |
| foto: Caroline Andersson |
Många av oss känner den som en plats för trygghet och närhet, gemenskap och kärlek. Men familjen är också en farlig plats. Många brott begås inom familjen. Hot och kränkningar, våld och misshandel. Till och med mord.
Så är det nu. Så har det förmodligen alltid varit.
När Hanna Johansdotter, den unga och vackra dottern till en förmögen häradsdomare, träffar den enkla bondsonen Per Nilsson från Yngsjö blir hon hals över huvud förälskad. Trots omgivningens – framförallt häradsdomarens - skepsis står bröllopet mellan Hanna och Per i november 1888. Hanna har aldrig varit lyckligare. Föga anar hon då vilket öde hon går till mötes.
I samma stund som Hanna kliver över tröskeln till Möllegården, Pers fädernegård och hennes nya hem, börjar helvetet. Kvar på gården bor Pers mor Anna Månsdotter. Svärmodern visar sig styra både gården och sin son med järnhand och de romantiska förhoppningar som Hanna haft på äktenskapet krossas brutalt. Hennes vardag kantas snart av utfrysning, förtryck och våldsamheter. Det ruvar en mörk skugga över Möllegården och människorna som bor där. Per och hans mor har något att dölja, men vad? När den fasansfulla sanningen till sist går upp för Hanna är det dessvärre för sent.
För några år sedan läste jag om det så kallade Yngsjömordet, ett ökänt kriminalfall som ledde till att man för sista gången avrättade en kvinna i Sverige. Jag blev omedelbart starkt gripen och berörd. Det tragiska triangeldramat innehöll grymma och suggestiva detaljer och väckte många frågor. Vad var det egentligen som hände mellan Per, hans mor Anna och hustrun Hanna? Hur kunde det gå så illa? Vilka drivkrafter och förvecklingar var det som låg bakom? Det mänskliga dramat och dess tre huvudpersoner lämnade mig ingen ro. Till sist beslöt jag mig för att försöka ge liv åt berättelsen, att låta Per, Anna och Hanna kliva fram och bli människor av kött och blod.
Eftersom det finns en verklighetsbakgrund har jag gjort gedigen research och varit noga med de historiska detaljerna. Till syvende och sist är Djävulen hjälpte mig dock en skönlitterär framställning, en historisk spänningsroman. Förhoppningen är att berättelsen ska nå ut och hitta läsare. Att den ska beröra andra människor. Så som den fortfarande berör mig.
Skuggsidan av det mänskliga psyket. Konsekvenserna – ibland förödande – som denna skuggsida kan få för våra relationer. Det är vad som fascinerar mig, som driver mig att vilja berätta en historia. Jag heter Caroline Eriksson, är 37 år och socialpsykolog i grunden. Tidigare har jag gett ut fackboken Normal och Fin. Djävulen hjälpte mig är min skönlitterära debut. Det är också den första romanen i en ny spänningsserie med namnet Svenska Mord. Jag bloggar om min resa mot utgivning på booksdreams.se/debutantbloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar